Ännu en kattresa närmar sig. Jag och Lama, på väg till SW -07

Fredagen till ära har jag stressat runt som en nykokt sill. Vi tilldelades nämligen vår första skrivuppgift under gårdagens lektion, vilken ska lämnas in på måndag. Eftersom jag ska lyxa mig (nåja, eller nåt) med kattutställning hela helgen var det bara att bita i det sura äpplet och få den skriven och färdig idag. Prestationsångesten är total såhär inför första uppgiften i en klass full av skillade litteraturvetare, som dessutom ska LÄSA vad jag skrivit och ge så kallad kamratrespons. Kamratrespons? Kamratslakt låter det snarare som. Att på ett lite vänligt sätt slita sönder sina kursares arbeten och peka ut allt som är fel och otillräckligt. Jo, visst, jag har alltid varit ganska hård själv mot skolkamraters texter tidigare i liknande uppgifter (sorry!), så det blir väl payback time nu när man kommer till högskolan. Karma.

Nåja, jag ska inte bara älta om plugget. Som sagt är det kattshow i helgen, först i Borås och därefter i Eskilstuna, så bloggen kommer att ha en liten weekendpaus. Jag har bara med mig Cooper och åker med Per och Sabina. Det blir antagligen mycket trevligt som vanligt, och en hel del resande! Och jag har fått byta ut fredagsmyset mot fredagspackning... Stress stress. Hursomhelst, hoppas att jag får träffa flera av mina kära kattvänner, det var väl ett tag sen sist nu!   

Något sådant heter i alla fall dagens lektion. Jag börjar vid lunch och då ska vi gå igenom en ytterst flummig novell som vi fått i läsuppgift; Jag måste erkänna att det är en fullkomligt störd och psykadelisk berättelse som vi på något sätt ska få ut ett budskap ur...

Jag tog tillfället i akt att ta hjälp av min kompanjon Malin för att angripa problemet med en liten diskussion! Doktor Malin och litteraturvetare Sofia analyserar;

 Malin:

vad var det för novell?

 Jag:

handlade om en man som blev lämnad av sin fru

den var jätteflummig

så skulle hon sticka och då stod det två hästar på gräsmattan

sen åkte hon därifrån med en polis

man bara whaaaat

 Malin:

whaaaaat

wiie hästar   

*berit-röst* (vår gamla engelsklärare)

vad vill de symbolisera med hästarna?

Jag:

Dom vill symbolisera ångest... mm.. berit-röst

Malin:

HAHA

"ja, ångest!"

"Gut"

"vad är budskapet med kvinnan och hennes man?"

"ångest!"

Jag:

Ångeessst

allt kan summeras ner till ångest...

jag hittade lite om författaren

Det stod typ att han var en modernistisk författare som brukade skriva lösa stycken ur människors vardag, och undvek att göra summeringar i slutet för att läsare inte skulle få för sig att det fanns nåt budskap   

Malin:

haha

Jag:

så man bara whaaaat

Malin:

flummig jävel

Jag:

japp

fan ta honom

Malin:

"genom förvirrning, vill han uttrycka..."

"ÅNGEST"

Jag: 

Haaaaahaaa

Malin:

han bara vet inte om det   

Jag:

precis

det är en undermedveten kognitiv psyko-process   

som anspelar på hans barndom..

Malin:

där han förälskar sig i sin mor

dock bara undermedvetet

Jag:

Hahaha

och det vill han uttrycka i sina noveller!

hästarna symboliserar ångesten han kände

Malin:

JA

tänkte jag skriva

Jag:

Haha 

vi e störda

Malin:

men bara undermedvetet

han tror själv att de inte finns något budskap !

Jag:

precis...

vilket gör det extra intressant...

Malin:

men litteraturvetaren sofia granlid och psykolog malin olsson luskar fram detta!

Ja, så kan det gå till när två tokstollar ska vara vetenskapliga och djupa... Tänk vilka storslagna slutsatser och revolutionerande sanningar vi skulle komma fram till om vi befann oss på samma ställe och pluggade tillsammans!   

Att jag börjar bli varm i kläderna på högskolan riktigt än vore väl att ta i, men efter ännu en dag av seriösa studier kan jag i alla fall säga att jag redan snappat upp en hel del Does and Dont's samt allmänna överlevnadsprinciper. Och eftersom jag är en sådan välvillig själ delar jag härmed med mig av dessa!

Klädsel

Do: Lagom slitna converse, tights eventuellt stuprörsjeans/shorts

och löst sittande linne/stor tröja. Glasögon med markerade bågar och en scarf runthalsen är ett stort plus. Skjorta eller jeansjacka som ytterplagg.

Toppa med axelväska av skinn eller ryggsäck från fjällräven. Man kunde tro att M-K här ovan har pluggat i Lund...

Don't: Höga klackar. Which I do :)

På morgonen

Do: Köp en kaffe i cafeterian och slå dig ned med en bunt papper. Se mycket upptagen ut!

Don't: Sätt dig ute i solen med ett äpple. Risk för getingar och generande

undanmanövers för att komma ifrån dessa...

På lektionen

Do: Kom en kvart efter utsatt tid. Jo, det är den magiska akademiska kvarten som gäller. Och se smart ut. Placera dig långt fram om du inte vill drunkna i massan. Slåss med näbbar och klor om du vill att din åsikt ska föras fram.

Don't: Snegla på klockan. En Litteraturstudent har bara ögon för lärare och anteckningsblock.

I tiominuters-pausen

Do: Gå och köp kaffe. Igen. Du kommer att ångra dig annars.

Don't: Sitt kvar. Du ser ut som en retard.

I gruppdiskussionen

Do: Släng dig med termer som autodidakt, kontext, litterär och Stream of conciousness. Kör lite namndroppande och nämn särskilt gärna Lars Norén. Allra bäst blir det om du får in det lite nonchalant i en mening, ungefär som om ni vore tjenisar; "Ja alltså det för ju såklart mina tankar till Lars, han är ett sådant typiskt exempel. Ni vet Lars, Norén ja". Låtsas för övrigt att du känner till och har läst ungefär dubbelt så många verk som du har.

Don't: Börja på en mening utan att veta hur du ska avsluta den. Ta upp att du är extra förtjust i Liza Marklund och Camilla Läckberg (vilket jag som tur är inte är); Då blir du halshuggen.

För övrigt gäller enkelhet och siktet inställt på seriösa studier. Se mindre förvirrad ut än du är och känn dig världsvan. Var trevlig och kontaktsökande mot dina klasskamrater, men undvik att verka för efterhängsen. Ha alltid en kaffe i handen och glöm inte att ta med dig lunch, så är saken biff!

Det kanske inte låter speciellt roligt men faktum är att jag har haft en väldigt trevlig och spännande dag idag! Jag är alldeles srax officiellt en pluggnörd mitt i smeten. Till imorgon fick vi en novell att läsa och klura på, vilket jag antar är bäst att sätta igång med typ.. Nu. Som sagt, fritiden lär man inte se mycket av framöver!

Så var man då instationerad på Lunds Universitet och redan i gång med ett fullspäckat schema. I går informerades vi om allt mellan himmel och jord, bibliotekskort till litteraturlistor och studentnationer. Ändå känns det som att man lämnade klassrummet med fler frågor än man hade innan. Förhoppningsvis faller bitarna på plats efter hand. Idag hade vi den första riktiga lektionen med tillhörande gruppdiskussion; Mina nya klasskamrater var alla på hugget och ytterst angenäma att få fram sina åsikter och briljera med sina kunskaper i dagens uppgift, något som jag måste erkänna känns ganska ovant jämfört med min tidigare, mycket tysta och blyga, gymnasieklass. Under tre år har jag i princip bara hört min egen röst i gruppdiskussioner, och det kändes uppfriskande att få lyssna till en hel drös uttalanden från tämligen skillade och intresserade jämnåriga. På gränsen till förbluffande. Är alla universitetsstudenter lika ambitiösa?

För er som inte vet det redan är det alltså Litteraturvetenskap jag läser. Ett års heltidsstuier. Att vara ny på universitetet känns inte fullt lika skrämmande som det var att vara novis på gymnasiet; Omställningen från grundskolan för tre år sedan var större. Undervisningen känns dessutom ny och spännande, liksom atmosfären och hela området. Men visst känns det ändå lite konstigt. Konstigt att vara tillbaka i skolbänken, att ge upp en bit av sitt liv och fria vilja, när man till slut hade möjlighet att leva en stund utan plikter och betungande skolböcker. Det är en skum känsla, ungefär som att glatt låta sig låsas in och ätas upp av hungriga korpar. 

Vi får se hur allting artar sig, än så länge är det bara att försöka få ordning på allt koaos som råder och försöka hänga med i svängarna! Imorrn är det heldag då vi ska prata om vad som är värdefull litteratur, vad som är hög och låg etc. Det låter onekligen spännande... För litteraturvetenskap är trots allt ett ballt ämne, som fascinerar mig. Lite nördigt kanske, men vad gör man!

Kan det vara en liten Björksopp?

Ja, som en sista avslutande aktivitet på ett långt sommarlov hängde jag med ut i skogen på en riktig svampjakt. Jag och Sabina hade siktet inställt på kantareller men fick se oss besegrade när vi efter otaliga timmar fortfarande inte stött på en enda Herr Kantarell. Däremot dök det upp otaliga soppar och annat spännande som vi ivrigt fyllde korgarna med. Per var inte den som var den utan smakade oförskräckt på det mesta vi drog upp för att avgöra om svampen var av lämplig eller olämplig sort. Vad jag vet lever han fortfarande, tack och lov...

Under dagen kikade regnet fram vid ett flertal tillfällen och vi fick slåss om de två medhavda paraplyerna, men emellanåt var det även mycket soligt och fint! Och gott sov man senare, en dags skogsvandring eliminerar överskottsenergi fullkomligt  

Bilderna är tagna av Per på S*Powerspots!

AnnaPanna, du som börjar dregla efter leopardmönstrat... Vad sägs om den här läckerbiten! Från Topshop, såklart. Tala om att resa Stylish på catshower   

Kom förbi ett par underbart poetiska ord av Richard Burton om hans första möte med Elizabeth Taylor...   

Hon var så utomordentligt vacker att jag nästan skrattade högt. Hon utstrålade svält, eld, förintelse och pest... det enda sanna upphovet. Hennes bröst var apokalyptiska, de skulle störta imperier innan de vissnade...Hennes kropp var ett konstruktionsmirakel...hon var obestridligt underbar. Hon var överdådig - Kort sagt, för jävla mycket. De där enorma violetta ögonen hade en underlig glimt. Evigheter drog förbi, civilisationer kom och gick medan dessa kosmiska strålkastare granskade min bristande personlighet. Vartenda koppärr i mitt ansikte blev en månkrater.

Solen har äntligen börjat titta fram igen, men jag har gått och dragit på mig en rejäl förkylning och kan bara betrakta vädret på avstånd, nergrävd under filtar. Tristessen kryper i mig!