Idag dök ett par gamla bilder upp på fb från World Winner 2009 i Schweiz. Här är jag och S*Leopardettes U want me of Norrguld som vann den åtråvärda titeln det året, 6-10 månader. Mycket spännande final där och min första gång som assistent på ett WW, så naturligtvis kändes det hur ballt som helst!   Syns kanske på min mycket allvarliga och koncentrerade min... lighten up a little?   

I år blir det inga franska färger på alla söta som ska assistera under WW-helgen, utan enkelt och snyggt svart och vitt gäller. Svarta byxor, vit skjorta. Jag är nöjd så länge vi slipper överdimensionerade oformliga rockar i grälla färger, så det blir säkert bra!  

Årets WW kommer inte heller att bli assistentburet, utan vi är enbart en assistent per domare (som det ju i ofs varit de senaste åren) men enligt de senaste rönen föredrar ju också ägare att visa sina katter själva. Är lite skeptisk till detta på SW och WW, tycker att det ser proffsigare ut med assistentburet när det gäller så stora tillställningar... Dessutom kan det vara skönt att ha hanterat en katt tidigare på domarbordet om man sedan ska upp med den i en stor panel med en massa larm, katter och publik, då har man i af hunnit få sig en uppfattning tidigare om hur katten är. Men har man inte tillräckligt med bra assistenter kan det ju bli en katastrof för grundbedömningen också, men tycker det är tråkigt om det försvinner helt o hållet! På ett WW borde man ju kunna utgå ifrån att assistenterna är kompetenta, de får hursom hantera katterna i självaste finalen liksom. Men det är väl antalet det faller på.

För er som inte sett ännu ligger också en liten video ute där vi får oss en smygtitt på bland annat utställningshallen. Bara ca en månad kvar nu!   

...På World Show i Poznan, så jag fick dem i present. Well, det återstår helt klart att se hur det blir med den saken. Nog för att man ska supporta sin ras, men vete tusan om folk skulle våga låta mig bära deras katter som assistent om jag sprang runt med bengalöron på mig   Helt ok i storleken måste jag säga, lite högt placerade möjligtvis...   

  Jag och Lotta i panelen längst till vänster, förra året

Tiden flyger verkligen fram! Innan vi vet ordet av är det dags att packa katterna igen för ett nytt världsmästerskap (i höst that is)... Nu har jag också fått ändan ur och anmält mig som assistent. Likt tidigare år får man fylla i ett formulär där man talar om sin tidigare erfarenhet, vilka raser man föder upp och vilka domare man skulle vilja arbeta för. Kan dock tillägga att det sistnämnda kunde strykas helt och hållet från formuläret då jag de två år jag gått assistent på WW inte sett röken av någon av domarna jag önskade på min lista, utan placerats i totalt andra änden av lokalen hos en helt annan kategori dessutom. Förra året lyckades jag i af byta till mig en domare i kategori tre genom att göra hundvalpsögon till Blekingebon. Hoppas att jag det här året kanske kunde få ett av mina önskemål direkt!

Och så undrar jag ju, vilka kommer med, och hur åker ni?   

Cooper och jag stoltserar lite i Amerikanska Bengal Magazine... Tidningen är beställd hit men så länge snor jag en bild av Mira på Nordic Glow! :)

Eftersom jag lade upp länken till Sw's inbjudan är det väl på sin plats att även World Show 2011 får vara med. Som ni ju redan vet skall den äga rum i Polen i år, så det är inte ens särskilt långt. Det ryktas att en båtfärd är allt som behövs, eller bil för den som vill köra runt... Vi får väl se hur vi tar oss dit... 

Hursomhelst är hemsidan inte färdig än MEN inbjudan ligger ute och har varit färdig sedan i oktober (alltså då WW i St Etienne hölls), det är någon slags tradition att inbjudan till nästa års show delas ut till de som ställer ut nämligen... Kanske för att trösta alla missnöjda med att det kommer en ny chans? lol 

Om man var besviken på domarlistan till SW vore det i af märkligt om man inte kan hitta någon domare man är nöjd med till årets WW... De tycks nämligen ha bestämt sig för att bjuda in ungefär hundra stycken   Om det innebär att de planerar ett jättearrangemang återstår att se, men helt klart finns ju kapaciteten... 

Så var inbjudan ute, klicka på bilden och ta er en titt... Utan att låta alltför negativ måste jag säga att kommentarer känns överflödiga, och då syftar jag främst på domarlistan... Ingen nämnd ingen glömd. Men några katter kan vi säkert skrapa ihop och dra dit med :) Lite kul att klubben kör på Pelle Svanslös-tema eftersom Pelle är en Uppsalakatt och SW ju arrangeras i Uppsala i år, men hur det kommer ta sig i uttryck väl på plats återstår att se!

Det ryktas för övrigt att det här kanske är den sista Scandinavian Winner Show som hålls i och med att rabiesreglerna lättas 2012, i alla fall om vi ska tro på att jordbruksverket inte hittar ytterligare ett sätt att skjuta på saken... 

Lotta tar hem WW '10 

Sydkattens nyhetsbrev i i januari trillade in i mailboxen. Jag läste, intet ont anandes, igenom det. Dags att betala medlemsavgift, Sydkattens utställning 2011 i april, första Café Sydkatten för i år på måndag och då kommer... WHAT! WAIT! WHAT! ... juste... fuck... - Då kommer Sofia Granlid och berättar om hur det är att gå assistent. Jaha, där ser man. Tänk att man lovar så mycket dumma saker! Har jag verkligen frivilligt, utan pistolshot gått med på något sådant? För jag kan inte minnas något pistolshot. Nåja, en assistent (som dessutom vill bli domare) ska väl vara en utåtriktad och social pionjär för kattsporten. Och få fler att bli intresserade av att prova på att gå assistent när det ställer ut. Så visst, något måste jag ju kunna prestera. Annars blir assistentgudarna arga på mig... 

Hittills har jag hunnit gå assistent i två och ett halvt år plus gått på ett SW och två WW. Och jag lovar, överlever man att gå assistent på WW så överlever man allt annat. Årets SW i Norge var en überorganiserad och disciplinerad tillställning jämfört med årets WW. Och det säger inte så lite... Jag kan ju berätta lite om assistentandet nere i Frankrike, jag har för mig att jag har lovat att göra det :)

Så lite snabbt; Vi var instruerade att klä oss i blå kjol och vit skjorta. Tjejerna då alltså. Efter en hel del letande var outfiten inhandlad. På plats i lokalen lördag morgon fick vi en liten assistentgenomgång på engelska (hallelujah, inte franska!) och skickades sedan iväg att arbeta. Fast vi fick ingen frukost. Och det fanns inget kaffe. Ett bord uppdukat med kakor och fika av alla möjliga slag fanns i ett av rummen, men det blev vi skarpt tillsagda att vi INTE fick ta av, det vara bara till domarna. 

Vi slet som duktiga små djur i kaoset hela dagen, kämpandes för att få fram rätt katter till bedömningen, göra sig förstådd av utställare från typ Uzbekistan och på något vis hålla ordning på läget. När klockan började närma sig eftermiddag skulle slutligen de sista assistenterna få lunchpaus, men det visade sig att den mat som var avsedd för oss bestod av kallskurna korvskivor, ost och couscous, som dessutom var i princip slut. Den varma lunchmat som serverades till domarna fick vi aldrig se skymten av. När chefsassistenterna blev varse om att maten tagit slut bad de så hemskt mycket om ursäkt och lovade skärpning till nästa dag. Right...

Nästa dag började panelerna vid klockan tio och vi bar katter i fem timmar i sträck. En lunchpaus var inplanerad men eftersom arrangemanget var så kaotiskt och man låg långt efter tidsplanen körde man helt enkelt på. Vi lovades ordentlig middag efteråt när allt var slut, tills dess fick vi hålla oss till godo med mineralvatten... Känns ju väldigt bra i en WW-panel att assistenterna är mer eller mindre vimmelkantiga av mat- och kaffebrist!

Men naturligtvis var det väldigt roligt ändå att få bära så många olika fina katter i finalen, scenen var stor och publikhavet ännu större. Jag hade lyckan att få bära två stycken WW-vinnare, Lotta (Athlestones Unbelievable) och Tiger (Sandvretens Loch Lomond). När Lotta vann stod jag som ett mähä och fattade ingenting eftersom de naturligtvis rabblade allting på franska, men jag såg att Svenska gänget nere i publiken började skutta hysteriskt och när väl poletten trillade ner för mig var det nära att jag också började skutta.     Tiger var naturligtvis också döball att bära, jag och Johan bråkade in i det sista om vem som skulle ta upp honom, men det blev mest rättvist till slut att jag tog honom eftersom det slutade med att vi höll två vinnare var! Bra dealat där!   

Lotta stilar...

   Och fotas

Väntar in röster

   Vår uppfödning Nexus i panelen!

  Tiger-Tajm

   Showing off

   Vinner      

Naturligtvis är det häftigast att ta de Svenska katterna eftersom man känner ägarna och vet att de står på helspänn av nervositet någonstans. Jag fick även visa favoritsnigeln Ice-cream-crown-princess, som sneakade till sig hela 4 röster mot vinnarens 6! Det var en rysare! Varje gång en vinnare hade utsetts sprutades mängder av såpbubblor upp i luften och musik spelades. Ice råkade få ett gäng såpbubblor i ansiktet när vi skulle gå av scenen och sprattlade och hoppade till alldeles spasmig när dom gick sönder på henne. Stackars Ice!!!   

Så tillbaka till själva arrangemanget för oss assistenter då. Slutligen var panelerna över vid ungefär klockan 4-5, och ytterligare någon timme senare skeppades vi in i ett stort matrum där långbord var dukade och allt var flådigt. Vi fick slå oss ner, hälla upp vin åt oss och sallad serverades som förrätt. Mycket skön känsla, vi var hungriga och rejält matta efter hela dagens arbete. Glupskt äter vi upp salladen och väntar på själva maten. Och väntar. Och väntar lite till... Så kommer en av de chefsansvariga för hela arrangemanget in, alldeles blöt av tårar. Han mumlar saker på franska till en av chefassistenterna och ser allmänt förtvivlad ut. Sedan vänder han sig till oss alla och meddelar uppgivet på engelska: "I am so sorry, so sorry, but the restaurant is closed, the food is finished, there is nothing we can do, you will not get anything more to eat...". I den stunden tyckte jag mer synd om honom än vad jag orkade tänka på att jag var hungrig och inte hade fått någon mat på hela helgen som assistent. Men det är klart att det inte ska få vara så. I Bratislava 2009 må det ha varit kaotiskt, men vi fick trots allt mat..

Nåja, ett litet fint exempel på exakt hur det INTE ska gå till att gå assistent :-) Men vi fick 20 euro extra som tröst för att vi inte blivit omhändertagna på rätt sätt, så det blev 60 euro totalt för hela helgen. Men som alltid av dylika upplevelser blir man många roliga minnen och en erfarenhet rikare, och det är väl lite av grejen med WW... Har man inte fått testa sin stresstålighet och initiativförmåga som assistent tidigare får man det garanterat. Så räds icke, det är bara att slänga sig in i leken!   

Och så ses vi på måndag... Gulp...