Sprang på den här sköna filmen när jag som vanligt surfade runt lite.. Humor + Budskap = Måste ses!     

Så måste jag då fortsätta att filosofera lite över det här med standarder till våra olika kattraser. Man kan fråga sig HUR vi egentligen ska kunna läsa en standard och komma överens om hur en katt ska se ut. För faktum kvarstår, att trots att detaljer står väl beskrivna, bit för bit, tolkar vi ändå dessa beskrivningar på olika vis.

För att ta ett exempel med domare; De flesta har sin egen bild klar för sig hur det idealiska rastypiska utseendet ter sig, som mer eller mindre stämmer överens med ens egen åsikt. Det intressanta om man diskuterar detta med en domare, kanske nämner något i stil med "Ja, ni dömer ju olika, vissa domare är ute efter mer knyck i profilen/mer mandelformade ögon/fluffigare svans", får man nästan alltid svaret "Men jag dömer efter standarden". Underförstått; Jag har rätt, De har fel. Jag dömer efter det som står i standarden, De andra gör inte det. Vilket visar på hur stark tron på den egna tolkningen är. Detsamma gäller uppfödare, vilket inte speciellt förvånande leder till bråk och grupperingar, eftersom alla i sin egen sinnesbild har rätt. Jag kan inte låta bli att i mitt stilla sinne göra kopplingar till religioner där grupperingar upptstår eftersom individer tolkar de heliga skrifterna på sitt eget sätt.

Som ett citat från den tämligen förstående Hinduismen som exempel; "Förse en grupp människor med ögonbindel och ställ sedan upp dem vid sidan av en elefant. Be alla att ta ett steg framåt och sträcka ut handen, och sedan beskriva vad de känner. Alla kommer ge olika svar, trots att de har en och samma varelse framför sig". Och alla har rätt. På olika sätt. Men frågan är hur vi ska kunna utveckla raserna och uppnå en mer homogen avelsbas när vi alla tänker så olika. Behövs det ens ett homogent utseende inom en ras? Praktiskt vore det i alla fall, då samarbetet mellan uppfödare skulle gå lättare, och vi kanske snabbare skulle nå ett resultat. Spretande raser är inte någonting som eftersträvas direkt.

Det finns naturligtvis olika sätt att ta till sig standarder på också. Är det rätt att läsa en standard fundamentalistiskt, och sträva efter att efterlikna varje detalj precis som den beskrivs och har beskrivits under flera decennier? Och ha som mål att bevara den, eftersom det är så det står? Ger det utrymme för utveckling och framåtanda inom kattsporten? Om den idealiska typen redan fanns på 1800-talet, vad ger då motivation att fortsätta aveln? Jag vet att det förekommer en viss duskussion om detta redan. Extremaveln får sig en känga av konservativa som använder sig utav blomkålsöron, sjukdomar och för trånga luftvägar som argument för att vi bör hålla oss till vad som i grund och botten står skrivet, och inte låta aveln påverkas av människans utvecklingslust.

Och hur hade det varit om man överlag tolkade standarder mer "existentiellt"? Det vill säga inte snöade in så mycket på detaljer, skalade bort den bild av ett rastypiskt utseende man redan har inpräntad på näthinnan och ser på standarden med ett öppet sinne och en enda fråga i huvudet; VAD är det för typ av katt som beskrivs? Vad är dess utstrålning och själ? Vad är dess syfte?

Om vi tar favoritexemplet med bengal igen, så kan vi läsa att det står i general part: "The Bengal is a domestic cat, which has the physical features of the small forestdwelling Felis Bengalensis or Leopard Cat. A cat with a basic "feral" appearance and the loving dependable temperament of the domestic cat. Alert appearance, the Bengal is sleek and very muscular". Hur väl stämmer detta överens med de bengaler med runda huvuden, söta små nosar, lagom stora ögon och allmän huskatt-look som går som smör i solsken på utställning? En bengal med ett huvud som är tydligt longer than wide, med en lite större nos och kanske rejält stora ögon, får genast däng för att se konstig ut. För i FIFE vill vi ha söta bengaler med snygga pälsar. Helst vill vi tydligen glömma att den ska ha drag av ALC i sitt utseende. För med ett par stora ögon, blir ögonen för dominanta, med en längre rejälare nos blir huvudet långt och oproportionerligt; För att inte tala om ifall någon råkar dyka upp med en rakare profil. Varför har vi i FIFE fått för oss att just bengalen, som ska ge intryck av ett vilt kattdjur, passar med mjuka gulliga svängar lite här och där?

Jag är en ALC, det är inte du!

Hur vore det att läsa igenom standarder och ta sig en funderare över vad för typ av katt som beskrivs? För i slutändan är det trots allt looken och det totala intrycket som skall avgöra den största skillnaden mellan raserna, och inte detaljer. Vi kan tänka oss en Aby, som beskrivs med en överväldigande uttrycksfull blick och en elegans och grace få förunnat; Eller en Cornish, som mer eller mindre skall likna ett sagodjur, en vacker nymf som är så hög på benen att den nästan svävar, jämförbar med en ballerina. När det handlar om detta finns det också en öppenhet för utveckling av detaljerna inom raserna, eftersom man fortfarande kan bevara och till och med förstärka det intryck som katten skall ge.

Det blev visst ännu en långt inlägg...   Men detta är något som kan diskuteras i evighet. Och jag som är väldigt estetiskt inriktad känner att jag brinner rätt starkt för det här med utseende hos olika raser. För visst finns det en konstnärlig faktor i det. Och om en katt är rastypisk eller ej kanske är mer en känsla än man egentligen tror. Känslan av att hänföras av en katt; När det finns en helhet, ett skimmer och en bländande blick. DET är skönhet.

För två år sedan var det min one and only broder vi tutade för!

Så har denna hektiska vecka tillsist börjat närma sig sitt slut. Ikväll är sista föreställningen av Rent på stadsteatern och efter det blir det till att riva och plocka undan allt, vilket förmodligen kommer hålla igång oss alla ett bra tag. Den sista skoluppgiften i gymnasiet någonsin lämnades in idag, vilket innebär att vi nu har två veckor av absolut ingenting framför oss! Eller ja, det är ju inte riktigt ingenting. Studentbal, avsparkar och utsläpp väntar oss nu, en tid då vi helt enkelt kan passa på att vara sådär dryga och ansvarslösa som man sällan får chansen att vara.Och det ska bli så väldigt roligt att träffa er alla som bryr sig om att lägga möda på att kunna komma och närvara på min mottagning! Det visar vilka toppenvänner ni är! Puss!

Ingen kattutställning är inplanerad heller, förrän helgen precis efter min student. Det kommer som sagt att bli en ny upplevelse. Då blir det stuga i Ulricehamn med Per och Sabina från S*Powerspots och S*Junglespots samt ett gäng katter förstås... Det ser vi fram emot!

Om ni undrar varför jag har lyst med min frånvaro den här veckan på bloggen, är det för att vi har intensivvecka inför premiären av treornas musikal, Rent. Vi som bildlever står för scenografin ocg jag själv har tilldelat mig uppgiften som ljustekniker, as fancy as that.. Vilket i praktiken innebär att jag tillsammans med Carin sitter och styr följespotarna med hörlurar på oss och ser allmänt proffsiga ut!

Vi har ägnat oss åt musikalen nu hela förra veckan och även denna veckan fram till ungefär 7 på kvällen, vilket innebär att det inte blir mycket tid över till annat! Rent-låtarna ekar i huvudet och snart har varenda textrad satt sig som en smäck.

Musikalen har premiär ikväll klockan 19 och spelas även torsdag och fredag. Återkommer med rapportering om hur allt har gått ikväll!   

Jag är såld på Topshop. Och jag är såld på Kate Moss. Är det då svårt att räkna ut att jag sedan Kate Moss släppte sin första kollektion för Topshop 2007 varit MEGAsåld... Min plånbok har fått lida på grund av min totala brist på motståndskraft mot dessa fantastiska plagg. Mina riktiga darlings i min garderob råkar vara just Kate Moss alster, och nu är det dags att börja sukta igen, för sommarkollektionen 2010 har släppts!   

Ge mig i studentpresent.. Armband från Chanel   

Och ni kommer väl på min studentfest den 10:e juni klockan 19.00 i Flyinge?   

Det blir en härlig blandning galna släktingar och än mer galet kattfolk. Den här tösen, även känd som Fifi, ska sparkas ut i verkligheten och behöver ert mentala stöd eller o-stöd, vilket ni föredrar!   Just nu är allt fortfarande en aning kaosartat men jag försöker bara lita på att det kommer att ordna upp sig i slutändan och bli en lyckad studentvecka. Jag har fortfarande inte hört något från min balklänning som är inlämnad på uppläggning, hoppas det inte innebär att skräddaren råkat trasa sönder den i någon symaskinsolycka..

Själv sitter jag just nu inne på en rejäl bunte sedlar som är tänkt skall gå till studentflaket, men vem vet, kanske rymmer jag utomlands istället?

Som många av er redan vet är jag en ständigt knegande assistent på kattutställningar. Sedan jag började för ca två år sedan har det gått få utställningar då jag inte jobbat. När man väl börjat är det svårt att låta bli, löjligt men sant.

Första gången gick jag som elev-assistent bredvid Steph på Spinneriets utställning. Största delen av den helgen var jag mest förvirrad och blyg och allmänt malplacerad, men samtidigt glad att jag var på väg in i "assistentlivet". Jag bar katter i panelen av alla möjliga olika slag och fick desstom en del beröm efteråt. Det var en väldigt rolig helg som blev början på något helt nytt!

Efter denna första upplevelse tog det fart igen senare under hösten då några skånska utställningar saknade assistenter. Jag som inte hade anmält mig innan fick hoppa in och för första gången hålla i alla trådar helt själv, vilket absolut var en utmaning. Men det var väl i den vevan ungefär som jag upptäckte att jag fixade jobbet även på egna ben.

Därefter har det bara rullat på och jag missar ogärna ett tillfälle att vara assistent. I första hand ligger det nog i mitt stora intresse för katter och djur överlag; Jag finner få saker så roliga som att få hantera och träffa olika katter på nära håll. Att få en katt att känna sig bekväm och presentera sig snyggt framför domaren/i finalen är en konst i sig och alla har olika personligheter som man får lära sig att läsa av. Det finns dessutom hur många olika varianter att presentera en katt på som helst, det är stor skillnad på utsträckt och utsträckt och hoptryckt och hoptryckt...

Sedan har vi också den sociala biten. Man får chansen att umgås med en hel drös trevliga människor och kan diskutera allt mellan himmel och jord som rör kattintresset, vilket är väldigt lärorikt. Om jag någon gång inte går assistent på en utställning känns dagen väldigt händelselös och långsam och man undrar vad man egentligen brukade ha för sig innan man drog på sig den röda skjortan. Vad som är lite synd och som jag ibland kan sakna är att man inte hinner spendera så mycket tid med de egna medhavda katterna. Det blir mycket annat som hamnar i fokus istället.

Men lite Devs hinner man alltid med!   

Mitt bästa minne hittills var när jag gick assistent på World Winner show 2009 i St Gallen. Det var en enormt arrangemang i en jättestor lokal och man var tvungen att ha ungefär åtta armar och tala tio olika språk samtidigt för att få allt att flyta. Det var fransmän, tyskar, schweizare, italienare, portugiser, you name it, som alla försökte kommunicera på sitt eget modersmål. I panelen fick jag äran att bära många fina katter, och av dem tre stycken "hemifrån" som kammade hem titeln WW '09; Leopardette's U Want me of Norrguld, NL*Pendragon Weathergirl samt en siamestjej.   

Just nu ser jag fram emot Spinneriet i helgen då jag kommer gå för Eiwor och Donatella, som båda kommer att ha kategori tre. Hoppas vi ses där alla glada människor!

Dagens väder: Regn

Dagens paj: Rabarber

Dagens besök: Anna of S*Neospride

Dagens mood: Störa Anneli

Idag blir det inget speciellt ambitiöst inlägg då inspirationen går på sparlåga i detta regniga väder. Vi har bengalbesök från långt-bort-ifrån och imorrn väntas fler kattfamiljer dyka upp för att plocka hem sina babies från Q-kullen. Det blir tomt när de små busfröna åker men samtidigt en smula skönt att kanske få sova en hel natts sömn utan att bli biten i tårna