Per har koll på läget 

Ibland glömmer jag att logga ut från msn när jag lämnar datorn. Om mamma sedan tar den och någon människa skriver, kan hon ofta inte låta bli att skriva tillbaka. Och ofta är en av dessa människor stackars Per. Och av någon märklig anledning "råkar" hon liksom glömma bort att tala om att det är hon som skriver. Men så är ju vissa ändå alldeles för luttrade för att gå på bluffen... 

Jag: Hej Per!

Per: Hallå! Din mamma skrev här innan och trodde att hon kunde lura mig

Jag: Whaaaat 

Per: Men det är lugnt, hon skriver alltid mycket mer nedlåtande och torrt än vad du gör så man märker skillnad

Jag: Hahaha true :P 

Per: Hon trodde att hon hade lurat mig men jag sa att jag räknat ut från början att det var hon som skrev. Så lärde jag henne att om hon ska lura någon att hon är du, måste hon skriva "Haha" i början av varje mening och sätta ":P" efter  

Jag: Haha :P 

Jag: hoppsan... fan... så gör jag ju inte alls! daah! 

Lotta tar hem WW '10 

Sydkattens nyhetsbrev i i januari trillade in i mailboxen. Jag läste, intet ont anandes, igenom det. Dags att betala medlemsavgift, Sydkattens utställning 2011 i april, första Café Sydkatten för i år på måndag och då kommer... WHAT! WAIT! WHAT! ... juste... fuck... - Då kommer Sofia Granlid och berättar om hur det är att gå assistent. Jaha, där ser man. Tänk att man lovar så mycket dumma saker! Har jag verkligen frivilligt, utan pistolshot gått med på något sådant? För jag kan inte minnas något pistolshot. Nåja, en assistent (som dessutom vill bli domare) ska väl vara en utåtriktad och social pionjär för kattsporten. Och få fler att bli intresserade av att prova på att gå assistent när det ställer ut. Så visst, något måste jag ju kunna prestera. Annars blir assistentgudarna arga på mig... 

Hittills har jag hunnit gå assistent i två och ett halvt år plus gått på ett SW och två WW. Och jag lovar, överlever man att gå assistent på WW så överlever man allt annat. Årets SW i Norge var en überorganiserad och disciplinerad tillställning jämfört med årets WW. Och det säger inte så lite... Jag kan ju berätta lite om assistentandet nere i Frankrike, jag har för mig att jag har lovat att göra det :)

Så lite snabbt; Vi var instruerade att klä oss i blå kjol och vit skjorta. Tjejerna då alltså. Efter en hel del letande var outfiten inhandlad. På plats i lokalen lördag morgon fick vi en liten assistentgenomgång på engelska (hallelujah, inte franska!) och skickades sedan iväg att arbeta. Fast vi fick ingen frukost. Och det fanns inget kaffe. Ett bord uppdukat med kakor och fika av alla möjliga slag fanns i ett av rummen, men det blev vi skarpt tillsagda att vi INTE fick ta av, det vara bara till domarna. 

Vi slet som duktiga små djur i kaoset hela dagen, kämpandes för att få fram rätt katter till bedömningen, göra sig förstådd av utställare från typ Uzbekistan och på något vis hålla ordning på läget. När klockan började närma sig eftermiddag skulle slutligen de sista assistenterna få lunchpaus, men det visade sig att den mat som var avsedd för oss bestod av kallskurna korvskivor, ost och couscous, som dessutom var i princip slut. Den varma lunchmat som serverades till domarna fick vi aldrig se skymten av. När chefsassistenterna blev varse om att maten tagit slut bad de så hemskt mycket om ursäkt och lovade skärpning till nästa dag. Right...

Nästa dag började panelerna vid klockan tio och vi bar katter i fem timmar i sträck. En lunchpaus var inplanerad men eftersom arrangemanget var så kaotiskt och man låg långt efter tidsplanen körde man helt enkelt på. Vi lovades ordentlig middag efteråt när allt var slut, tills dess fick vi hålla oss till godo med mineralvatten... Känns ju väldigt bra i en WW-panel att assistenterna är mer eller mindre vimmelkantiga av mat- och kaffebrist!

Men naturligtvis var det väldigt roligt ändå att få bära så många olika fina katter i finalen, scenen var stor och publikhavet ännu större. Jag hade lyckan att få bära två stycken WW-vinnare, Lotta (Athlestones Unbelievable) och Tiger (Sandvretens Loch Lomond). När Lotta vann stod jag som ett mähä och fattade ingenting eftersom de naturligtvis rabblade allting på franska, men jag såg att Svenska gänget nere i publiken började skutta hysteriskt och när väl poletten trillade ner för mig var det nära att jag också började skutta.     Tiger var naturligtvis också döball att bära, jag och Johan bråkade in i det sista om vem som skulle ta upp honom, men det blev mest rättvist till slut att jag tog honom eftersom det slutade med att vi höll två vinnare var! Bra dealat där!   

Lotta stilar...

   Och fotas

Väntar in röster

   Vår uppfödning Nexus i panelen!

  Tiger-Tajm

   Showing off

   Vinner      

Naturligtvis är det häftigast att ta de Svenska katterna eftersom man känner ägarna och vet att de står på helspänn av nervositet någonstans. Jag fick även visa favoritsnigeln Ice-cream-crown-princess, som sneakade till sig hela 4 röster mot vinnarens 6! Det var en rysare! Varje gång en vinnare hade utsetts sprutades mängder av såpbubblor upp i luften och musik spelades. Ice råkade få ett gäng såpbubblor i ansiktet när vi skulle gå av scenen och sprattlade och hoppade till alldeles spasmig när dom gick sönder på henne. Stackars Ice!!!   

Så tillbaka till själva arrangemanget för oss assistenter då. Slutligen var panelerna över vid ungefär klockan 4-5, och ytterligare någon timme senare skeppades vi in i ett stort matrum där långbord var dukade och allt var flådigt. Vi fick slå oss ner, hälla upp vin åt oss och sallad serverades som förrätt. Mycket skön känsla, vi var hungriga och rejält matta efter hela dagens arbete. Glupskt äter vi upp salladen och väntar på själva maten. Och väntar. Och väntar lite till... Så kommer en av de chefsansvariga för hela arrangemanget in, alldeles blöt av tårar. Han mumlar saker på franska till en av chefassistenterna och ser allmänt förtvivlad ut. Sedan vänder han sig till oss alla och meddelar uppgivet på engelska: "I am so sorry, so sorry, but the restaurant is closed, the food is finished, there is nothing we can do, you will not get anything more to eat...". I den stunden tyckte jag mer synd om honom än vad jag orkade tänka på att jag var hungrig och inte hade fått någon mat på hela helgen som assistent. Men det är klart att det inte ska få vara så. I Bratislava 2009 må det ha varit kaotiskt, men vi fick trots allt mat..

Nåja, ett litet fint exempel på exakt hur det INTE ska gå till att gå assistent :-) Men vi fick 20 euro extra som tröst för att vi inte blivit omhändertagna på rätt sätt, så det blev 60 euro totalt för hela helgen. Men som alltid av dylika upplevelser blir man många roliga minnen och en erfarenhet rikare, och det är väl lite av grejen med WW... Har man inte fått testa sin stresstålighet och initiativförmåga som assistent tidigare får man det garanterat. Så räds icke, det är bara att slänga sig in i leken!   

Och så ses vi på måndag... Gulp... 

För en äkta Skåning räcker det inte med att fira in lill-lördag i tv-soffan med onsdagsmys; Nej, här ska det slås på stort. Med töntigheternas töntighet. Med nördnöjet av alla nöjen. Det var disco-bowling på Entré som gällde!

Jag och Blekingebon snörade på oss bowlingskorna, vägde kloten i händerna och mumlade maniska förberedande ramsor i huvudet inför denna blodiga fight. Dricka och popcorn serverades till borden och namnen skrevs in i resultattavlan. Så var det bara att sätta igång. 

Första ronden: Något trevande från båda håll, kloten vill inte riktigt åt samma håll som vi vill. En kägla här och en kägla där stryker med, men utan de riktigt bra träffarna. Blekingebon ursäktar sig flera gånger med att det är fel vikt på kloten och att hans skor sitter fel, i äkta manlig anda. Stämningen är för övrigt avslappnad, vi peppar varandra och skrattar åt misstagen.

Andra ronden: Plötsligt hårdnar läget när Blekingebon sätter flera bra träffar på raken. Mina klot vill fortfarande helst gosa med sidospåren och undviker konsekvent käglorna. Jag börjar intensivt önska att det ska gå apdåligt för honom med. När Blekingebon dessutom sätter en strike är förlusten ett faktum. Som straff för sin vinst får han köpa en grön, sur och smarrig drink till mig. 

Tredje ronden: Spänningen är total och nu satsar vi båda på att vinna. Jag kommer in i ett flyt och träffar mitt i prick gång på gång medan Blekingebons klot är de som hoppar ur kurs. Heee-heeee! Skadeglädjen är total. Jag vinner!

Fjärde ronden: Tröttheten börjar sätta in i de stackars klena armarna och slumpen blir största avgörande faktor för hur kloten färdas på banan. Dock är läget jämt in i det sista och ronden hann aldrig spelas färdigt. Vi avslutar som vänner... typ... 

Men nästa gång ska han få!   

I want a husband please..!  

Tiden går fort och våra American Dreamgirlz är plötsligt stora flickor! Mystic parades med Cooper för ett par veckor sedan och vi väntar nyfikna på att se om det är något på G i hennes mage... Samtidigt har nu Darling visat tendens till att börja löpa, min egen söta lilla Darling, och tanken är att hon ska få en date med Lama   Kan det bli mer spännande? Mmmm, vi drömmer om en hel hög friska, stora och mysiga apelsiner i bolådan från dom båda...

Lama är far till alla barnen   

Eller förmiddag, Lunch, vad ni nu vill kalla det. Som vanligt när jag stiger upp är det med en känsla av att jag har haft mycket sjuka drömmar hela natten, även om jag inte kan komma ihåg riktigt vad, men så är det väl att vara lite smågalen Skåning...   Och ursäkta om jag tjatar men till frukost drack jag en mumsig Cappuccino från vår lilla Wallee-maskin...   Bra start på dagen!

Imorgon ska jag och min "lagkamrat" (eller ska man säga lekkamrat   ) i klassen träffas och diskutera fram något vettigt att presentera på måndagens stundande Konferens... Det är de sista flämtande, ryckande andetagen på A-kursen vi ägnar oss åt nu. Två moment avklarades innan jul och två är kvar innan den 14:e januari då B-kursen börjar. Jo, lite stressigt. Vår stackars lärare Paul har försökt lära oss om hur man "talar och skriver om litteratur". Till de fyra uppgifter som ingår i kursen har vi fått en liten hög moderna, mer eller mindre hypade och skruvade romaner att välja på; Vi får också helt fritt välja hur många vi vill läsa och vilka vi vill ha till de olika uppgifterna.   

Eftersom jag till förra uppgiften med min lagkamrat entusiastiskt ställde upp på hans bokönskemål, tyckte jag att det var min tur att välja nu. Sneaky som jag är föreslog jag "Onåd", boken jag läste till skrivuppgiften men som han inte läst. Än. Så jag har helt enkelt en väldigt soft dag idag, medan han ägnar sig åt att läsa. Perfekt upplägg tycker jag!   Jo, naturligtvis ska jag läsa igenom litteraturteorierna vi ska utgå ifrån och skumma lite på nytt i "Onåd" för att fräscha upp minnet, så ska inte baaara lata mig... 

Jag hade lite funderingar på att åka upp och gå assistent i Tierp i helgen, men jag vet inte om det blir något med det nu med tanke på vår konferens klockan 8 måndag morgon. Plus att det inte går att få tag i någon resa som går jämt upp med assistentarvodet... Men snart drar trots allt utställningssäsongen igång på riktigt igen och då blir det flitigt kattklappande för allt vad tygeln håller! Abstinensen börjar sätta in nu även om det såklart är chill att ha en paus... Just nu väntar vi på nyheter från Sveraks "Årets katt"-lista vilken fullkomligt tycks ha frusit fast långt inne i en snödriva. Det ogillar vi! 

Hursomhelst, ha en fortsatt bra dag alla!   

Ty jag har syndat. Amen. 

Mmm... I just want to eat you, Beautiful! 

Jag är ett stort, STOORT fan av vår nya mirakelmakapär Dolce Gusto, som på ett par sekunder rör ihop den skummigaste och mumsigaste kaffen man kan önska! Vi har nördat loss och köpt flera olika smaker på kapslarna som vi prövar oss igenom. Helt enkelt übernajs när man kommer hem från plugget sådär lagom pigg att mötas av en liten söt, brummande maskin på bänken som glatt blinkar och frågar vad man vill ha. Ett riktigt litet kärleksförhållande är vad det är!   

Smaker, smaker, precis som lösgodis

Hittade även de här roliga kampanjbilderna, precis sådana jag ska utforma i framtiden som art director   

  

  

Så, har ni överlevt hetsen? Som ni märker har jag själv spårat ur rejält och tappat alla koncept vad det gäller rutinmässig-uppdatering-av-bloggen till förmån för julbak, ledighet, julhandel, socialt liv och nyårsfirande. Det har varit extremt skönt att få ett sådant avbrott från skolan måste jag säga! Nu har jag årets första föreläsning imorrn och det är med skräck- blandad förtjusning som jag sätter mig i universitetsbänken igen...

Hursomhelst, innan jag börjar hetsa inför kommande veckors arbeten ska jag blicka tillbaka lite på månaden som gått. Har en liten uppsjö bilder i min Iphone som vill visa upp sig för världen :)

Den riktigt första julkänslan dök upp då vännerna välde in från alla håll och kanter för att mumsa läckerheter och (förhoppningsvis?) stilla sitt behov efter oss underbara människor på Kungsgarden ;) På fredagens eftermiddag före glöggpartyt ägnade vi oss åt att baka julgodis hemma hos Per och Sabina. Det blev knäck, ischoklad och lussekatter. En viss konkurrens uppstod om vems knäck som blev bäst -> Team Sabina & Fifi mot Per & Johan. Naturligtvis blev tjejknäcken bäst. Ja, min och Sabinas då alltså, även om killarna har vissa feminina drag   

Ischoklad

Per provsmakar... Say no more

Popcornknäck!

Knäckformar placeras ut strategiskt

Mycket mycket sjuk bild. Glöm att ni såg den. 

Efter julbaket var det dags att möta upp en liten förtrupp som anlände redan fredag kväll till Skåne - Nämligen Amanda-Panda och hennes friend som kört ner från Borås. Unga och spirande av energi (?) som vi såklart är gav vi oss ut i Malmönatten, genom snödrivorna och in på Hipp för att festa in julen. Dessa utomskåningar anpassade sig snabbt till både språk och miljö ;) Mycket trevligt och sent blev det... 

På morgonen passade jag naturligtvis på att ta en smygbild av piggheterna själva!   

Och på vägen ut till Flyinge nästa dag stannade vi till vid Lunds station för att plocka upp Veronica som kommit med tåg. Mysigt med så många besökare!   

Amanda spanar... 

Läckerheterna dukades upp, kolapapper veks och glöggen värmdes. Vid sextiden vimlade Kungsgarden av folk från när-och-fjärran, varav hela nio stycken planerat övernattning! Det blev inte så mycket bilder under kvällen, lite för mörkt för min Iphone, men några fick jag i af taget precis i upptrappningen!   

Fint folk kommer tidigt ;) 

Kvällen var helskön och slutade mycket sent, återigen, jag behöver väl knappast tillägga att vi var rätt slitna på söndagen.... Men det var väl värt det!   

Så, en vecka av lathet följde fastän mina föräldrar fortsatte slita med renoveringen av mittrummen. Det börjar faktiskt likna någonting nu! Slutligen firades nyår med smarrig middag här hemma följt av helnatt i Trelleborg     

Matlagningen är i full gång!

Johan hade den stooora lyckan att få ta del av trerättersmenyn beståendes av Pilgrimsmusslor provence, saltinbakad oxfilé och friterad camembert med hjortron och glass... Myms! 

Och så en liten kass onödighetsbild på mig, fixad inför middagen och senare nyårsnatt! Naturligtvis var leopardklänningen på... 

Gott nytt år!