Lotta tar hem WW '10 

Sydkattens nyhetsbrev i i januari trillade in i mailboxen. Jag läste, intet ont anandes, igenom det. Dags att betala medlemsavgift, Sydkattens utställning 2011 i april, första Café Sydkatten för i år på måndag och då kommer... WHAT! WAIT! WHAT! ... juste... fuck... - Då kommer Sofia Granlid och berättar om hur det är att gå assistent. Jaha, där ser man. Tänk att man lovar så mycket dumma saker! Har jag verkligen frivilligt, utan pistolshot gått med på något sådant? För jag kan inte minnas något pistolshot. Nåja, en assistent (som dessutom vill bli domare) ska väl vara en utåtriktad och social pionjär för kattsporten. Och få fler att bli intresserade av att prova på att gå assistent när det ställer ut. Så visst, något måste jag ju kunna prestera. Annars blir assistentgudarna arga på mig... 

Hittills har jag hunnit gå assistent i två och ett halvt år plus gått på ett SW och två WW. Och jag lovar, överlever man att gå assistent på WW så överlever man allt annat. Årets SW i Norge var en überorganiserad och disciplinerad tillställning jämfört med årets WW. Och det säger inte så lite... Jag kan ju berätta lite om assistentandet nere i Frankrike, jag har för mig att jag har lovat att göra det :)

Så lite snabbt; Vi var instruerade att klä oss i blå kjol och vit skjorta. Tjejerna då alltså. Efter en hel del letande var outfiten inhandlad. På plats i lokalen lördag morgon fick vi en liten assistentgenomgång på engelska (hallelujah, inte franska!) och skickades sedan iväg att arbeta. Fast vi fick ingen frukost. Och det fanns inget kaffe. Ett bord uppdukat med kakor och fika av alla möjliga slag fanns i ett av rummen, men det blev vi skarpt tillsagda att vi INTE fick ta av, det vara bara till domarna. 

Vi slet som duktiga små djur i kaoset hela dagen, kämpandes för att få fram rätt katter till bedömningen, göra sig förstådd av utställare från typ Uzbekistan och på något vis hålla ordning på läget. När klockan började närma sig eftermiddag skulle slutligen de sista assistenterna få lunchpaus, men det visade sig att den mat som var avsedd för oss bestod av kallskurna korvskivor, ost och couscous, som dessutom var i princip slut. Den varma lunchmat som serverades till domarna fick vi aldrig se skymten av. När chefsassistenterna blev varse om att maten tagit slut bad de så hemskt mycket om ursäkt och lovade skärpning till nästa dag. Right...

Nästa dag började panelerna vid klockan tio och vi bar katter i fem timmar i sträck. En lunchpaus var inplanerad men eftersom arrangemanget var så kaotiskt och man låg långt efter tidsplanen körde man helt enkelt på. Vi lovades ordentlig middag efteråt när allt var slut, tills dess fick vi hålla oss till godo med mineralvatten... Känns ju väldigt bra i en WW-panel att assistenterna är mer eller mindre vimmelkantiga av mat- och kaffebrist!

Men naturligtvis var det väldigt roligt ändå att få bära så många olika fina katter i finalen, scenen var stor och publikhavet ännu större. Jag hade lyckan att få bära två stycken WW-vinnare, Lotta (Athlestones Unbelievable) och Tiger (Sandvretens Loch Lomond). När Lotta vann stod jag som ett mähä och fattade ingenting eftersom de naturligtvis rabblade allting på franska, men jag såg att Svenska gänget nere i publiken började skutta hysteriskt och när väl poletten trillade ner för mig var det nära att jag också började skutta.     Tiger var naturligtvis också döball att bära, jag och Johan bråkade in i det sista om vem som skulle ta upp honom, men det blev mest rättvist till slut att jag tog honom eftersom det slutade med att vi höll två vinnare var! Bra dealat där!   

Lotta stilar...

   Och fotas

Väntar in röster

   Vår uppfödning Nexus i panelen!

  Tiger-Tajm

   Showing off

   Vinner      

Naturligtvis är det häftigast att ta de Svenska katterna eftersom man känner ägarna och vet att de står på helspänn av nervositet någonstans. Jag fick även visa favoritsnigeln Ice-cream-crown-princess, som sneakade till sig hela 4 röster mot vinnarens 6! Det var en rysare! Varje gång en vinnare hade utsetts sprutades mängder av såpbubblor upp i luften och musik spelades. Ice råkade få ett gäng såpbubblor i ansiktet när vi skulle gå av scenen och sprattlade och hoppade till alldeles spasmig när dom gick sönder på henne. Stackars Ice!!!   

Så tillbaka till själva arrangemanget för oss assistenter då. Slutligen var panelerna över vid ungefär klockan 4-5, och ytterligare någon timme senare skeppades vi in i ett stort matrum där långbord var dukade och allt var flådigt. Vi fick slå oss ner, hälla upp vin åt oss och sallad serverades som förrätt. Mycket skön känsla, vi var hungriga och rejält matta efter hela dagens arbete. Glupskt äter vi upp salladen och väntar på själva maten. Och väntar. Och väntar lite till... Så kommer en av de chefsansvariga för hela arrangemanget in, alldeles blöt av tårar. Han mumlar saker på franska till en av chefassistenterna och ser allmänt förtvivlad ut. Sedan vänder han sig till oss alla och meddelar uppgivet på engelska: "I am so sorry, so sorry, but the restaurant is closed, the food is finished, there is nothing we can do, you will not get anything more to eat...". I den stunden tyckte jag mer synd om honom än vad jag orkade tänka på att jag var hungrig och inte hade fått någon mat på hela helgen som assistent. Men det är klart att det inte ska få vara så. I Bratislava 2009 må det ha varit kaotiskt, men vi fick trots allt mat..

Nåja, ett litet fint exempel på exakt hur det INTE ska gå till att gå assistent :-) Men vi fick 20 euro extra som tröst för att vi inte blivit omhändertagna på rätt sätt, så det blev 60 euro totalt för hela helgen. Men som alltid av dylika upplevelser blir man många roliga minnen och en erfarenhet rikare, och det är väl lite av grejen med WW... Har man inte fått testa sin stresstålighet och initiativförmåga som assistent tidigare får man det garanterat. Så räds icke, det är bara att slänga sig in i leken!   

Och så ses vi på måndag... Gulp... 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      "Vi kan ju alltid ta en glass i solskenet?" "Solsken?! Problemet är att det inte ÄR något solsken!"    Fast när termometern visade 24 grader och inte ett moln syntes på himlen var Therese tvungen att ge sig. Kanske är hon förföljd a...

    Så har det där bengalslottet kommit till stadiet att få slottsträdgården inhägnad. Reglar ska mätas upp och pusslas ihop på bästa vis och naturligtvis kan ett sådant jobb inte ske utan övervakning från ett gäng fyrbenta experter. Två stycken ...

  Ralph har tagit bästa platsen hos Sanna vid frukosten      Well inte hann jag ta några direkta kattbilder på showen men kan dela med mig av de bästa ögonblicken från fredagen och lördagen som inte var direkt tävlingsrelaterade ;) man hinne...

Jo här i Karlskrona är sniglarna lika sjuka som vanligt... Den här lealösa spinnande damen ska dessutom med ner till Skåne i eftermidda, Kurr kurr!...

  Några av mina senaste keramikgrejer. Handgjorda koppar i stengods, glaserade och dekorerade med egengjort tryck; Föreställande devsar och bengaler såklart! Nu börjar vi dessuom närma oss en hösttermin så ska bli spännande att sätta igång med "...