Att jag börjar bli varm i kläderna på högskolan riktigt än vore väl att ta i, men efter ännu en dag av seriösa studier kan jag i alla fall säga att jag redan snappat upp en hel del Does and Dont's samt allmänna överlevnadsprinciper. Och eftersom jag är en sådan välvillig själ delar jag härmed med mig av dessa!

Klädsel

Do: Lagom slitna converse, tights eventuellt stuprörsjeans/shorts

och löst sittande linne/stor tröja. Glasögon med markerade bågar och en scarf runthalsen är ett stort plus. Skjorta eller jeansjacka som ytterplagg.

Toppa med axelväska av skinn eller ryggsäck från fjällräven. Man kunde tro att M-K här ovan har pluggat i Lund...

Don't: Höga klackar. Which I do :)

På morgonen

Do: Köp en kaffe i cafeterian och slå dig ned med en bunt papper. Se mycket upptagen ut!

Don't: Sätt dig ute i solen med ett äpple. Risk för getingar och generande

undanmanövers för att komma ifrån dessa...

På lektionen

Do: Kom en kvart efter utsatt tid. Jo, det är den magiska akademiska kvarten som gäller. Och se smart ut. Placera dig långt fram om du inte vill drunkna i massan. Slåss med näbbar och klor om du vill att din åsikt ska föras fram.

Don't: Snegla på klockan. En Litteraturstudent har bara ögon för lärare och anteckningsblock.

I tiominuters-pausen

Do: Gå och köp kaffe. Igen. Du kommer att ångra dig annars.

Don't: Sitt kvar. Du ser ut som en retard.

I gruppdiskussionen

Do: Släng dig med termer som autodidakt, kontext, litterär och Stream of conciousness. Kör lite namndroppande och nämn särskilt gärna Lars Norén. Allra bäst blir det om du får in det lite nonchalant i en mening, ungefär som om ni vore tjenisar; "Ja alltså det för ju såklart mina tankar till Lars, han är ett sådant typiskt exempel. Ni vet Lars, Norén ja". Låtsas för övrigt att du känner till och har läst ungefär dubbelt så många verk som du har.

Don't: Börja på en mening utan att veta hur du ska avsluta den. Ta upp att du är extra förtjust i Liza Marklund och Camilla Läckberg (vilket jag som tur är inte är); Då blir du halshuggen.

För övrigt gäller enkelhet och siktet inställt på seriösa studier. Se mindre förvirrad ut än du är och känn dig världsvan. Var trevlig och kontaktsökande mot dina klasskamrater, men undvik att verka för efterhängsen. Ha alltid en kaffe i handen och glöm inte att ta med dig lunch, så är saken biff!

Det kanske inte låter speciellt roligt men faktum är att jag har haft en väldigt trevlig och spännande dag idag! Jag är alldeles srax officiellt en pluggnörd mitt i smeten. Till imorgon fick vi en novell att läsa och klura på, vilket jag antar är bäst att sätta igång med typ.. Nu. Som sagt, fritiden lär man inte se mycket av framöver!

Så var man då instationerad på Lunds Universitet och redan i gång med ett fullspäckat schema. I går informerades vi om allt mellan himmel och jord, bibliotekskort till litteraturlistor och studentnationer. Ändå känns det som att man lämnade klassrummet med fler frågor än man hade innan. Förhoppningsvis faller bitarna på plats efter hand. Idag hade vi den första riktiga lektionen med tillhörande gruppdiskussion; Mina nya klasskamrater var alla på hugget och ytterst angenäma att få fram sina åsikter och briljera med sina kunskaper i dagens uppgift, något som jag måste erkänna känns ganska ovant jämfört med min tidigare, mycket tysta och blyga, gymnasieklass. Under tre år har jag i princip bara hört min egen röst i gruppdiskussioner, och det kändes uppfriskande att få lyssna till en hel drös uttalanden från tämligen skillade och intresserade jämnåriga. På gränsen till förbluffande. Är alla universitetsstudenter lika ambitiösa?

För er som inte vet det redan är det alltså Litteraturvetenskap jag läser. Ett års heltidsstuier. Att vara ny på universitetet känns inte fullt lika skrämmande som det var att vara novis på gymnasiet; Omställningen från grundskolan för tre år sedan var större. Undervisningen känns dessutom ny och spännande, liksom atmosfären och hela området. Men visst känns det ändå lite konstigt. Konstigt att vara tillbaka i skolbänken, att ge upp en bit av sitt liv och fria vilja, när man till slut hade möjlighet att leva en stund utan plikter och betungande skolböcker. Det är en skum känsla, ungefär som att glatt låta sig låsas in och ätas upp av hungriga korpar. 

Vi får se hur allting artar sig, än så länge är det bara att försöka få ordning på allt koaos som råder och försöka hänga med i svängarna! Imorrn är det heldag då vi ska prata om vad som är värdefull litteratur, vad som är hög och låg etc. Det låter onekligen spännande... För litteraturvetenskap är trots allt ett ballt ämne, som fascinerar mig. Lite nördigt kanske, men vad gör man!

Kan det vara en liten Björksopp?

Ja, som en sista avslutande aktivitet på ett långt sommarlov hängde jag med ut i skogen på en riktig svampjakt. Jag och Sabina hade siktet inställt på kantareller men fick se oss besegrade när vi efter otaliga timmar fortfarande inte stött på en enda Herr Kantarell. Däremot dök det upp otaliga soppar och annat spännande som vi ivrigt fyllde korgarna med. Per var inte den som var den utan smakade oförskräckt på det mesta vi drog upp för att avgöra om svampen var av lämplig eller olämplig sort. Vad jag vet lever han fortfarande, tack och lov...

Under dagen kikade regnet fram vid ett flertal tillfällen och vi fick slåss om de två medhavda paraplyerna, men emellanåt var det även mycket soligt och fint! Och gott sov man senare, en dags skogsvandring eliminerar överskottsenergi fullkomligt  

Bilderna är tagna av Per på S*Powerspots!

Solen har äntligen börjat titta fram igen, men jag har gått och dragit på mig en rejäl förkylning och kan bara betrakta vädret på avstånd, nergrävd under filtar. Tristessen kryper i mig!

Idag infriades ett gammalt löfte: Mamma hade lovat Per att det skulle bjudas på te och scones här på Kungsgarden en dag då det regnade. Detta löfte köpte Per glatt och bara väntade på att sämre väder skulle dra in över landet, men listigt nog av mamma befann vi oss mitt i Juni och i en extrem sommarhetta när löftet gavs... en hett som inte gav några tecken på att ge med sig...     Det skulle dröja ända tills nu i augusti som Per bestämt påpekade att han var heeelt säker på att han sett en prognos om att regn var att vänta!

Så det drog hit en flock kattvänner på allmänt pladder och mycket riktigt scones, men det vanliga teet byttes ut mot iste, ty något regn fanns inte att skåda någon stans...    Det blev dock en trevlig kväll trots det!

Läckerheter... Per klämde 4!

Sabina från S*Junglespots

Och så Per, aka S*Powerspots

S*Pia Pizzi's fanns också representerat i form av Johan... + bengal

Andra bengaler ville såklart också närvara

S*Kungsgarden Rise Up

och S*Kungsgarden Revolution, den konstanta axel-klättraren

Sen så var det ju dem som var mer intresserade av att sova, och mindre av vårt scones-kalas   

Ja, som sagt skulle vi på besök hos Gabi och Viktor i Falsterbo. Det bjöds på mycket läckerheter och dessutom något så äventyrligt som en cykeltur genom Skanör! Spana in bildbevisen...   

Ready to ride da bike, happy as ever!

Fotat av mamma från Cykeln, i farten. Ändå rätt bra gjort!

Ledda ut på stranden av Viktor

Najs solnedgång

Väl tillbaka i stugan väntade...!

Slurp!

Överseende med bildkvalitén ombedes. Vi hade bara våra mobilkameror tillgängliga =) Thank you darlings för en mycket trevlig kväll!   

Ja, så har då lite bilder droppat in från i lördags då vi roade oss från klockan 12 på dagen till 11 på kvällen! Dagens första åk stod grabbarna för som oförskräckt (eller dumdristigt?) slängde sig upp i den nya banan Kanonen. Kanonen skjuter ut passagerarna i ca 78 km/h på två sekunder, går ut i en loop och ner för någon backe för att sedan vara över lika snabbt som den började igen. Jag och Sabina stannade klokt nog på marken och möttes så småningom av ett par mycket darrbenta snubbar som mumlade om att det varit ett jäkla tryck i den banan. Per hade dessutom fått ont i nacken på kuppen, hans långa kropp fångar väl upp fartvinden rätt bra, så vi får va glada att han inte gick av eller slog huvudet i en stolpe någonstans  

Efter kanonen började vi söka oss till lyckohjulen, vilka Sabina hade siktat in sig på sedan länge. Tror ni inte att det nästan första hon gör är att vinna 2,1 kg plopp?   Denna fick Per glatt bära runt på under dagen tills han till slut tröttnade och travade iväg med trofén till bilen...

Sabina goes Plopp   

Medan Per och Johan började hetsa att det var dags för Balder, satte jag mig på tvären och hävdade att vi definitivt måste börja med att åka någon snäppet mindre berg-och-dalbana först. Det blev de klassiska Lisebergsbanan och en inte alltför lång kötid. På håll kan jag säga att banan såg ganska söt och ofarlig ut, men då hade jag bara sett vissa delar utav av den. När vi väl satt bänkade i vagnarna började en oroväckande brant lutning uppåt för att sedan självfallet spåra ur i en hysterisk backe nedåt och svängar och krökar i världens hastighet. Jag slungades runt som en liten trasdocka i vagnen och skrek som en stucken gris, ändå blev jag väldigt sugen på mer åkande efter att färden avslutats...   

Vi tog ett par lugna tripper däreftet. Kållerado är en attraktion bestendes av gummibåtar som guppar längs en fors där man rätt som det är kan få duschar av vatten på sig uppifrån. Nöjet blev att skratta åt den som träffades av vattenstrålarna och försöka skydda sig själv så gott det gick! Vissa hade köpt regn-ponchos innan, men sånt är bara för fegisar...   

Kållerado

Så småningom ville vi bli mer blöta och begav oss mot klassiska Flumride, eller Flum-stockarna som jag säger. Jag och Sabina var listiga nog att placera oss längst bak i båten och sätta de längre passagerarna fram, för att undvika det värsta stänket. Det här måste jag säga var en av de roligaste attraktionerna, men när vi plaskade ner i vattnet efter den långa branten kunde vi ha behövt en hel dykardräkt..   Svallvågen som vällde in var inte att leka med, och stackarna i främre delen av båten blev blöta från topp till tå. Själv klarade jag mig med en halvblöt kofta och blöta ben, men jag hade lyckligtvis kjol på mig och slapp därmed nedstänkta byxor.

"Rutchkanan" på långt håll...

Och på lite närmre håll...   

Jag hade lagt märke till kameran som tog bilder mitt uppe i branten och funderade hela vägen upp på om det skulle gå att släppa kanterna till stocken och göra något finurligt inför kameran. Well, det funkade och jag ser ut som en fullkomlig idiot     

Efter fler vändor av lyckohjul, femkamp (Jag kom tvåa, Per vann), matpaus och ett besök på Spökhoteller Gasten, gick det inte att dra ut på det längre. Det var dags för Balder, "Världens bästa berg-och-dal-bana i trä". Efter att ha överlevt både Lisebergbanan och Flumride var jag inte speciellt skraj. Vadå, Balder såg ju trots allt inte ut att gå så fort. Och visst fanns där en väldigt brant backe, men resten såg ju inte så dramatiskt ut. Det här skulle bli en trevlig liten åktur.

Ha ha ha. Trodde jag då. Efter ungefär 45 minuters kö var det vår tur att slå oss ner i vagnarna. Jag placerade mig bredvid Per och enligt utsago skall vi båda ha sett skräckslagna ut redan innan åkturen satte igång. Här kan jag säga att jag inte var fullt lika modig längre, och det var nog ingen annan heller. Inledningen var hyfsat lugn och fin; Ja, vagnarna gick mycket långsamt upp för en otroligt brant backe, dubbelt så brant som den i Lisebergbanan. Allt eftersom vi närmade oss toppen kunde vi blicka ut mer och mer över ett vackert Göteborg och samtidigt bygga upp en allt större dödsångest inombords. Jag och Per hann väl haspla ur oss något om att "Ner kommer man ju alltid", precis innan vi var alldeles på toppen och det bara var att blunda för vad som komma skulle...   

Precis när vi passerade krönet gick det att skrika. Sedan tystades man då luften pressades ur en och vagnarna susade rakt ner i en rasande fart. Och det var inte så att bara den här branten var det dramatiska med Balder; Nej, det bara fortsatte och fortsatte i samma fart, genom tunnlar och krökar, berg och dalar. Kraften var extrem och jag pep allt vad jag kunde och klamrade mig fast i både vagnen och Per.    När vi dundrade förbi den här kameran hade jag inte en tanke på att släppa det trygga greppet om allt som kunde tänkas förhindra mig från att flyga iväg ut i luften, och ögonen öppnade jag inte mycket heller. Åket var dessutom förvånansvärt långt och när vi slutligen saktade av var vi alla inte mycket mer än blöta fläckar. Skräcken hade varit total. Men allt eftersom den släppte började istället förtjusningen ta över.

Jag hade Balder på hjärnan hela resten av den dagen. På fotona kunde vi också konstatera att det inte bara var jag som blundat, utan Per och Johan också. Jag tror inte ens att jag var den som skrek mest...   Efter det här åket behövde vi alla pusta lite och tog ett par lugna varv med kvällsmat, mer lyckohjul och ett besök på bion för att se 3D filmen "Sammys äventyr". Sabina, som hade hoppat över Balder, blev sugen på att åka någonting så vi tog Lisebergbanan ännu en gång. Och en gång till efter det för att göra av med våra åkkuponger. Den var inte speciellt skräckinjagande efter Balder kan jag säga. Någon kläckte ur sig att vi skulle åka just Balder en gång till, men där gick gränsen. Det räcker med Balder EN gång om dagen, om hjärnan ska överleva   

Sabina tog fler bilder med sin Iphone. Bland annat på mig med kaninöron på som jag inte kunde låta bli att köpa, och Per och Johan i radiobilarna. De bilderna kommer också upp här så småningom!   Vi lyckades inte vinna fler stjärnvinster under dagen, dock en påse daim och ett paket noblesse. Och vi har redan börjat fundera på när vi ska ge oss ut på nästa tivoli-tripp...

Hursomhelst, tack till alla för en toppendag! Och hoppas ni alla har återhämtat er vid det här laget!

Ja, sedan i lördags har dagarna varit mycket stillsama och lata. Och medan vi inväntar lite bilder från Liseberg-dagen kan jag ju passa på att rapportera om lite annat som händer här på Kungsgarden   

Vi har haft besök av tjocka släkten från Stockholm som har passat på att åka Skåne runt i jakten på olika pålägg, filar, citroner, korvar, juicer och andra i deras ögon specialiteter för Skåne. Vi som bor här permanent förstår inte riktigt hur det kan ligga någon sanning i deras påståenden att Kiviks citrusdryck på vårt Ica absolut inte finns någonstans i Stockholm. ..   

Sedan har vi haft ännu ett finbesök från huvudstaden i form av Gabi och Viktor från S*Bella Pardus. Det har blivit kattklämmning och kattsnack för allt vad tygeln håller, och imorgon bär det av för en liten påhälsning ute hos deras familjs sommarhus i Falsterbo där de för närvarande befinner sig. Vi hoppas på badväder  

Själv begav jag mig ut i trädgården idag för att rensa vinbärsbusken på ca två kilo svart-vinbär. Nu blir det till att koka sylt för glatta livet! Slurp!