På onsdag är det dags för tenta och jag bestämde mig för att följa kloka råd och göra en tidslinje över den litteraturhistoria vi hittills hunnit gå igenom, för att få en strukturerad och tydlig överblick... Fick offra en rejäl bit inslagspapper att skriva på, och såhär fint blev det ;) 

Så, skönt att ha rett ut det i af och nu kunna överblicka allt snabbt och effektivt... Eller nåt... Lol

Igår bjöds vi på härligt kalas i Trelleborg av Per och Sabina som firade inflyttandet i deras nya hus. Vi fick mumsa så mycket godsaker att det i princip rann ut genom öronen på oss när vi väl begav oss därifrån. Mycket skönt skulle jag vilja påpeka var det att få ett avbrott från studentbubblan och träffa lite riktiga, normala kattmänniskor istället!     Förutom mig och mamma var såklart Per & Sabina på plats, Sanna från S*Jangala, Susannde från S*Foxgloves, Lillsnigel och Storsnigel (Ja, Johan och Anne då) från S*Pia Pizzis samt finbesökare från Danmark, Lars och Marianne!

Jo, efter en sådan fläkt från kattvärlden börjar det oundvikligen rycka lite i utställningsnerven  även om jag typ absolut inte skulle ha tid att åka någonstans just nu. Det blir spännande att se hur jag löser ÄK nästa helg, har min andra tenta precis tisdagen efter, men man kan ju bara inte missa Glitter & Glamour-temat..!

Glöm inte första advent idag, njut av glöggen!

I lördags hade vi gamla spykistvänner stämt träff med glögg och middag hemma hos Ponny i hans nya bostad i Malmö. Vi hade en mkt trevlig helkväll och det var alldeles mysigt att träffa dessa tokstollar igen, jag hade nästan glömt att det inte bara är jag som är ett miffo i en normal värld efter månader i universitets-studenters sällskap, men efter lördagen var jag återigen lättad och övertygad om att vi trots allt är fler :)

Ponny poserar, söt som alltid, och jag måste berätta att våra Iphones fann varandra mycket snabbt!   

Och så min andra vän, the one and only Annelie, precis lika galen som hon ger sken av!   

Fast hon kan vara söt också!   

Socker-Conny var hur snäll som helst och bjöd oss två tjejer på middag, och efteråt blev det utgång på Wonk! i Malmö. En gaybar som lever upp till precis alla förväntningar man kan ha om just en gaybar; Schlagermusik, singstar, allmänt glitter och glamour over the top!   Efteråt framåt klockan tre landade vi hemma hos Conny igen och klämde tappert ihop oss alla tre i hans säng, ty ingen ville ju lämnas utanför och missa the lööve   Kan dock säga att det var en smula riskabelt att sova ytterst, då jag vid flera tillfällen skulle ha farit över kanten om inte Conny varit alert och hivat in mig. Tusen tack för allt mysigt! 

Låt snön täcka mark och människor bäst den vill, jag är unstopable i min underbara, mjuka, stickade, pälsiga varma mössa från Topshop! Äntligen får jag användning för den! Wiiho :)    

För närvarande hetsar jag inför den där tentan som jag missade på grund av Frankrikeresan, vilken jag ska skriva i nästa vecka... Jag pendlar mellan iskall självsäkerhet i stil med "Men herregud det är ju luugnt" och totalpanik i stil med "Jag är ju dum i huvudet och fattar ingenting". Men vad jag tror, är att det säkert löser sig! Det gäller bara att gräva ner sig med Homeros, Dante och mina andra bundsförvanter i några dagars tid för att få fason på eländet. Men skööönt när det är över :) 

Jag skulle varmt rekommendera er alla att hålla er borta från vägarna i största möjliga mån framöver, eftersom - kors i taket - Jag har börjat övningsköra! 

Första passet är avklarat och efter varv på varv runt omkring på en hyfsat ledig yta har jag en ungefärlig koll på var gasen, bromsen och kopplingen sitter :) Något som för mig tidigare varit ett fullkomligt mysterium! Jag tyckte faktiskt att jag klarade mig utan hysteriska missöden, bara något tillfälle jag tror att vi råkade ut för motorstopp... 

Naturligtvis är det enbart Blekingebon, snigelmannen Johan himself som är dåraktig nog att spänna fast sig i en bil som jag kör (nåja, försöker köra), men så saknar han ju helt och hållet självbevarelsedrift också. Så småningom skall väl även min mamma våga sig på detta uppdrag, men hon är definitivt ingen man vill ha med i bilen som handledare om man inte redan vet vad man gör och har kontroll på läget - Hon kan nämligen bli lite lite nervös och skulle antagligen utan tvekan slänga sig över ratt, växelspakar och slutligen ut genom själva fönstret så fort minsta lilla situation uppstod... :) 

Imorgon är det dags igen, så stanna inne gott folk! 

Vad händer när man samlar en flock skånebor på universitetet i Lund, på samma kurs? Jo, dom blir lundastudenter! Och med studentlivet kommer obligatoriskt festande. Jag som tidigare var skeptisk till hela nations-konceptet och tyckte att det verkade mycket onödigt, fick till sist se mig övertalad; Man KAN inte plugga i min hemstad utan att vara med i en nation. Det bara går inte, även om man officiellt inte längre måste vara medlem. De har sina metoder för att man till sist ska ge med sig och skriva in sig; 1) Man får inget studentkort, vilket genererar nödvändiga rabatter på saker som mat, busskort, kläder, you name it. Och det studentkort man lovas få av CSN även utan att vara medlem i en nation kommer helt enkelt aldrig. Så glöm det. 2) Man kan inte delta på några som helst aktiviteter utan ett medlemskap i en nation, vilket i längden blir mer och mer enerverande. Man fryses ut; Studentlund finns helt enkelt inte för dig som inte lydigt signar in dig och betalar terminsräkning. 

Så även jag följde mängden och gick med i Lunds Nation. Och det dröjde inte länge innan den första middagen bokades in för min klass, eller sittning som man lite snofsigare säger. Den skulle äga rum på Blekinge Nation, en stackars nation som till och med de egna medlemmarna håller sig undan från. Men med ett gäng stämningsförhöjande studentklasser och billigt vin och öl lyckades till och med dem få ett fullpackat dansgolv under nattens timmar. Jag och Therese hann bekanta oss med litteraturstudenter från en annan klass och därefter blivande civilingenjörer. Not too bad! 

Trerätters middag och glada litteraturvetare!

Glad Therese

Dansgolv och bar öppnades upp efter middagen

Litteraturvetare från Skurup..!

The bar...

Och våra nya bekantskaper samt kvinnliga list genererade snabbt lite gratis dricka   

Kvällen var mycket trevlig och det var roligt att hänga med sina kursare utanför skolbänken! Jag kom hem vid tre-tiden och nu kommer det riktigt roliga i kråksången... Nämligen att det klockan 5 var dags att gå upp igen och fara till Göteborg på kattutställning över helgen! Jag kan säga att jag inte var världens piggaste och somnade hyfsat snabbt i bilen på vägen dit. Vi stannade så småningom på Statoil för att handla lite kaffe och frukost. Jag beslutade mig efter mycket om och men för att ta en mozzarella- och tomatmacka, men gissa vad? Den var naturligtvis slut! Jag har sällan hetsigt humör mot stackars oskyldiga expediter, men med bara någon enstaka timmes sömn i kroppen flippade jag totalt och fräste "Men den kan ju inte vara slut!!! Vadå slut!!!! ÅÅÅÅÅH!!!! Och det finns ju inget annat vegetariskt! Klockan sju på morgonen, hur kan den vara slut?!?!". Expediten var dock mycket tålmodig och föreslog att hon kunde göra en vanlig ostmacka åt mig istället. Jag muttrade ytterst buttert att det var okej. Ja, ja, inte särskilt moget beteende jag veeeet... Förlåt!

Sabina vägrade naturligtvis att lämna tigern hemma, trots att vi var totalt fullastade i bilen redan!

På plats i Göteborg fick jag en och annan kommentar om att jag inte såg speciellt pigg ut, men jag tyckte att jag kom igång rätt bra under dagen ändå och kunde njuta av en rolig helg. Till lunch fick vi supersmarriga grejer och äppelkaka till efterrätt, vilket gjorde mig väldigt lycklig :) Att gå assistent på VK var en mycket trevlig upplevelse efter WW helgen innan... Ungefär "Wow, ordentlig genomgång och frukost på morgonen!" "Shit, kommer dom ut med kaffe till oss medan vi jobbar?" "Mums, massa god mat som INTE är slut!" "Hurra, ännu en organiserad samling och massor av information innan panelerna" och "Hallelujah, vi förstår vilka katter som har fått röster och vilken som vunnit!". Ja, jag ska dra hela historien om assistentorganisationen på WW i ett kommande inlägg ;) 

Dags för efterrätt!

Birgitta: Jaha, då kanske man skulle ha en äppelkaka och en vaniljsås!

Jag: Hihi, du sa "en äppelkaka och EN vaniljsås!"

Birgitta: "Meh, nej! Jag sa faktiskt äppelkaka MED vaniljsås!"

Jag: Nej, du sa EN vaniljsås! Fan vad kul! Hihi, kom så går vi och tar det!"

Birgitta: "Jäkla unge... *mutter*" 

Idag har jag fått skäll för att den stackars bloggen inte uppdaterats på uhm, lite för lång tid... Så det är dags att göra någonting åt det! 

Veckan efter att vi kom hem från Frankrike har man varit minst sagt seg och dessutom belastad upp till öronen med skolarbete, bara för att till helgen igen dra till Göteborg på ännu en utställning. Klockan 5 på lördag morgon var man inte direkt sugen på att sätta sig i den kalla bilen och dra iväg på ännu en show...! Hursomhelst var det som vanligt trevligt väl på plats men det ska faktiskt bli skönt med ett litet uppehåll nu, inget mer förrän i december. Jag har två tentor att plugga till och alldeles för lite fritid om ni frågar mig :) 

Jag ska naturligtvis ösa in fler bilder och berättelser från hemfärden från Frankrike vad det lider, det finns sååå mycket att berätta!

För övrigt råder någon sorts brudklännings-hets just nu, Mamma och Gabi skickar ivrigt bilder till varandra på diverse princessbakelser. Naturligtvis kommer Gabi vara en strålande skönhet i vilken av dem som helst när hon gifter sig nästa sommar, men liite orolig blev jag allt när jag såg den här klänningen i ett av mailen...   Crazy bengalpeople!

Hotellrummet i St Etienne

Medan andra klenisar pausar över natten på vägen, har vi norpat åt oss den bästa (om än inte helt pålitliga) chauffören Johan. Genom Tyskland flög vi fram i en rasande fart och när det började närma sig eftermiddag och tid för att eventuellt "sätta punkt" för dagen var det ingen som kände sig i speciellt behov av att stanna. Naturligtvis pausade vi och tog ut katterna i bilen för att de skulle få gosa, gå på lådan och sträcka på sig, för att sedan fortsätta över gränsen till Frankrike och hela vägen till St Etienne, där vi befinner oss nu. Vi har alltså fått en hel dag på oss imorgon att utforska närområdet! Trötta och nöjda är vi med en flock kurrande katter som utforskar hotellrummet :) 

Ända sedan klockan 05 imorse har Johan kört snällt och tvingats lyssna på mammas och mina blödiga Robbie Williams-ballader, over and over again... *fniss*

Mamma, skrockfull som hon är, hittade genast en ny mascot på båten till Tyskland: En gul telletubbie... Dont ask me why...

   Glada katter på rastplats

Väldigt fin färgsättning på hotellet... Korridor i purpur med spotlights, känns ju en aning suspekt. Men, rummen är helt okej, om än lila!

Darling skickar sin hälsning hem till Sverige, hon var först på tangenterna på datorn... :) 

Nu ska vi sova, hörs imorrn gott folk!

Låt er inte luras av ett oskyldigt yttre...

Med en mamma som min får man vänja sig vid ett och annat. Efter ett par år av kattresor tillsammans har jag mer eller mindre frivilligt (mindre) fått reda på en hel del stuff som rent logiskt borde vara preskriberat för en förälders ungar. Det positiva i kråksången är att jag numera är tämligen avtrubbad och få saker som uttalas under såväl oskyldiga former som under samvetslösa vinkvällar berör mig nämnvärt.

Ett roligt exempel på att vara dotter till Ullis KanelBullis af Kungsgaarden är att man får vänja sig vid att vara ett fullt dugligt handelsobjekt. Hittills har jag bland annat blivit bortdealad till en uppfödare i Riga mot två leoparder, utlovad som sällskap under en dag mot att någon bygger hankattshus av vårt stall och ständigt påtänkt som  nattlig muta till de domare som inte är tillräckligt svaga för bengaler. Med mera. och ännu mera...   

Senast idag såg jag hur mamma och Coopers uppfödare Gail glatt planerar inför framtida avelsarbete i ett mail. Gail har nämligen en son vid namn Ryan som utbildar sig till brandman...

Från Gail:

Ryan finish with his internship today!!!!   That mean now he wait to take his boards for getting his license ... then he must look for work and get very rich so he can come to Sweden and sweep the beautiful Ms. Fifiona off her feet :)    Oh I just so wish that we could get these two together ... how are we ever going to make those beautiful grandkids ... the ones without spots ????  hahaha

Mamma:

Nå, det är ju intressant att nån planerar ens framtid när man själv inte hunnit så långt   ... Eller kanske ett tecken på att jag borde smita långt bort medan jag fortfarande kan? För jag kan väl fortfarande, eh, och blir inte inlåst i en skrubb nån stans...I hope...

Ullis KanelBullis är nämligen inte så beskedlig som hon ser ut...   Det är lätt att låta sig förföras av hennes bakverk som ni alla säkert vet... Ni träffar oss och en hel hög kanelbullar i Kolding imorrn! See yaa!