...är som vanligt ett faktum. God morgon för övrigt :) *försöker behålla mjölken ifred* 

Jullov, nyår, semester i Berlin... De har varit en mycket händelserik sista månad på förra året! Nu är det dags för ny termin i skolan med nya keramikobjekt som skriker efter att tillverkas, och såklart även en helt ny utställningssäsong... Vi börjar så smått med ett par i Danmark för att sedan i mars-april gå all in på den svenska arenan ;) Ingen har väl missat att vår egen klubb Sydkatten firar sitt 50-årsjubileum med dunder och brak samt 60-talstema. Planerar att scanna av Malmös alla second hand butiker i jakten på de rätta kläderna och tillbehören. Näe, det är ingen i min närhet som kommer klara sig undan att pimpas i äkta retrostyle, varesig de vill eller inte... *mohahaha*   Och tänkte köra lite inlägg här så småningom med inspiration för att peppa er alla som planerar komma...  :) Well, gott fortsatt 2012, och ska göra mitt bästa för att få tyst på skällande röster om att jag är seg på att uppdatera bloggen ;) 

Idag var mina små kissar färdiga och stoltserade med sina nya snygga färger. Testade lite olika glasyrer på den lilla kattmodellen för att se vad som blev lyckat. Mycket söta blev de i af! 

Sitt första Best in show som vuxen måste firas med riktigt smaskiga ostbågar!

Den här lilla skapelsen har stått och dammat på en hylla i ett par år nu, ofärdig och utan glasyr,typ nerlagt projekt. Nu när en ugn med annan keramik skulle sättas var det någon i familjen som tyckte att det lilla missfostret förtjänade en chans han också, så han fick sig ett dopp i glasyren och sedan en gräddning med de andra i ugnen. Och tja, rätt söt blev han till slut, typ blå-sköldpadds-tabby devon   

I år blir det inga franska färger på alla söta som ska assistera under WW-helgen, utan enkelt och snyggt svart och vitt gäller. Svarta byxor, vit skjorta. Jag är nöjd så länge vi slipper överdimensionerade oformliga rockar i grälla färger, så det blir säkert bra!  

Årets WW kommer inte heller att bli assistentburet, utan vi är enbart en assistent per domare (som det ju i ofs varit de senaste åren) men enligt de senaste rönen föredrar ju också ägare att visa sina katter själva. Är lite skeptisk till detta på SW och WW, tycker att det ser proffsigare ut med assistentburet när det gäller så stora tillställningar... Dessutom kan det vara skönt att ha hanterat en katt tidigare på domarbordet om man sedan ska upp med den i en stor panel med en massa larm, katter och publik, då har man i af hunnit få sig en uppfattning tidigare om hur katten är. Men har man inte tillräckligt med bra assistenter kan det ju bli en katastrof för grundbedömningen också, men tycker det är tråkigt om det försvinner helt o hållet! På ett WW borde man ju kunna utgå ifrån att assistenterna är kompetenta, de får hursom hantera katterna i självaste finalen liksom. Men det är väl antalet det faller på.

För er som inte sett ännu ligger också en liten video ute där vi får oss en smygtitt på bland annat utställningshallen. Bara ca en månad kvar nu!   

Japp, idag var vi på Trelleborgsvisit och fikade med ett helt gäng ocikatter, luddbollar och tvåbeningar. Klämde på min panelkompis från SW, Rambo, som bara tycks bli längre och längre för var gång jag ser honom   Way to go, vi gillar stora kissar! Lite kattskvaller, utställningsplanering och svamp-jakts-planer delades i eftermiddagssolen. Tack ska ni ha sötisar Per o Sabina! 

Hmm... Vad är det där för min Per? ;-) 

Rambos pingla till syster, Lara 

Ikväll hägrar film och godis, lugnet före ännu en hektisk vecka. Ja, mest för Blekingebons del då, själv har jag trots allt rätt kreativa dagar i min keramikverkstad...  Kommer plåga såväl klasskamrater som er här på bloggen med mina kattrelaterade alster framöver!   

ûberhövding KanelbUllis på Kungsgarden beställde ett par stycken nya skålar till sin bengalflock. Första bästa lämpliga dotter fick ställa sig till förfogande och praktisera sina nya kunskaper i skål-byggande kombinerat med en gnutta kreativ flummighet. Efter ett par timmars slit börjar ett resultat träda fram och en KanelbUllis börjar bli nöjd. Nu väntar vi bara på torkning och skröjbränning innan den där första lämpliga dottern får fortsätta jobbet och köra ner objekten samt sina händer i glasyrhinkarnas djup och sedan skicka dem på gräddning ännu en gång. Därefter är det bara för bengalflocken att hugga in i sina nya högst exklusiva, konstnärligt och tålmodigt tillverkade designskålar...