Ack, vi i Väst har inga lätta beslut att fatta...Följande sms trillade in i min mammas telefon, skrivet av min broder:

Igår och idag har det varit full rulle. Först konferens och presentera våra teorier måndag morgon på skolan, sedan Café Sydkatten på kvällen och idag upp tiidigt för fyra timmars lektion. Puuh! Sista momentet i kursen närmar sig, vi ska skriva en essä på minst fem sidor till på fredag om en av kursböckerna utifrån ideologiska teorier... Typ ekoperspektiv på Onåd, kan ju bli intressant om inte annat!

Sydkatten gick för övrigt bra och det var roligt att de som lyssnade var nyfikna och kom med frågor av olika slag, det slank även med en del humor och skämt till exempel om hur man hanterar aggressiva domare för att undvika att de smäller ...   

Som assistent så ööh... dricker man kaffe och ööh... försöker förhala allt man borde hjälpa till med och ööh... får slinka före i kön på morgonen...   

Nädå, jag sa massa vettiga saker, även om jag var en smula flummig som alltid   

Idag är det slut på softandet och jag ska sparka in mig själv till Lunds stadsbibliotek för förberedelser inför morgondagens konferens. Ni vet, det där vi skulle gjort i torsdags har blivit uppskjutet till idag. Och vi ska använda samhällsorienterade teorier eller något sånt, när vi lägger upp vår analys av texten. Synd att jag inte vet vad det är. Och det gör antagligen inte min pluggkamrat heller. Det här blir intressant! Men vi tar väl till någon nödlösning och kör på känsla... Brukar oftast fungera...   Hoppas ni har en roligare dag framför er än jag! 

Tappat är tappat, hittat är hittat. Jag hittade mig två grå (förlåt, lila) saker i Arlöv. En mössa, och en snigel!   And i wont give 'em back! 

Ice cream crown princess!

Häromdagen på IKEA spottade vi dessutom den mest ultimata sängen som någonsin skulle kunna finnas för en sån som Ice. Det är ju helt fantastiskt att även de stora kedjorna nu har börjat ta hänsyn till minoriteter... 

Skynda fynda alla snigel-ägare! 

Jag får fnatt på låg sol rakt i ögonen. Så jag kom på en lösning.

Du behöver:

1 mössa, helst med ludd på

1st människa som kör bilen åt dig, annars kan det bli lite                                       problematiskt..

Klart! 

Okej, vi har länge misstänkt att våra katter har något skumt för sig. Någonting pågår bakom våra ryggar. Vi tror att Extacy (katten alltså...) har en ledande position i planerna, vad de än är. Hon var den som var först ut med att klättra upp på datorhyllan och sätta sig bakom skrivaren för att sedan stirra tomt ut i luften med uppspärrade ögon. Vi är säkra på att det rör sig om någon form av kontakt med yttre rymden och aliens.   

Detta hörn har blivit omåttligt populärt och flera av våra bengaler tar sig nu dit för att ansluta till rymdcentralen. Ibland kan det sitta två stycken där på samma gång och då antagligen telepatera även med varandra. Vi kan bara spekulera i vad de håller på att smida ihop, och oftast sker dessa märkliga händelser när de tror att ingen ser dem.  

För ett tag sedan när jag kom upp på mitt rum möttes jag av ännu en creepy syn. Och den här gången var DEVS involverad! VAD är i görningen? Katter kan vara läskiga...

Tjejerna är connectade i en trekant runt deras mästare Devs... 

Har vi rent av huvudcentrat för en sekt i huset?

Eller är det ett sätt att beema iväg Devs ut i rymden?   

Detta kräver verkligen mer efterforskning och ögon i nacken... *ryys*.. Håller era katter också på med sånt här? Berätta gärna!

Per har koll på läget 

Ibland glömmer jag att logga ut från msn när jag lämnar datorn. Om mamma sedan tar den och någon människa skriver, kan hon ofta inte låta bli att skriva tillbaka. Och ofta är en av dessa människor stackars Per. Och av någon märklig anledning "råkar" hon liksom glömma bort att tala om att det är hon som skriver. Men så är ju vissa ändå alldeles för luttrade för att gå på bluffen... 

Jag: Hej Per!

Per: Hallå! Din mamma skrev här innan och trodde att hon kunde lura mig

Jag: Whaaaat 

Per: Men det är lugnt, hon skriver alltid mycket mer nedlåtande och torrt än vad du gör så man märker skillnad

Jag: Hahaha true :P 

Per: Hon trodde att hon hade lurat mig men jag sa att jag räknat ut från början att det var hon som skrev. Så lärde jag henne att om hon ska lura någon att hon är du, måste hon skriva "Haha" i början av varje mening och sätta ":P" efter  

Jag: Haha :P 

Jag: hoppsan... fan... så gör jag ju inte alls! daah! 

Lotta tar hem WW '10 

Sydkattens nyhetsbrev i i januari trillade in i mailboxen. Jag läste, intet ont anandes, igenom det. Dags att betala medlemsavgift, Sydkattens utställning 2011 i april, första Café Sydkatten för i år på måndag och då kommer... WHAT! WAIT! WHAT! ... juste... fuck... - Då kommer Sofia Granlid och berättar om hur det är att gå assistent. Jaha, där ser man. Tänk att man lovar så mycket dumma saker! Har jag verkligen frivilligt, utan pistolshot gått med på något sådant? För jag kan inte minnas något pistolshot. Nåja, en assistent (som dessutom vill bli domare) ska väl vara en utåtriktad och social pionjär för kattsporten. Och få fler att bli intresserade av att prova på att gå assistent när det ställer ut. Så visst, något måste jag ju kunna prestera. Annars blir assistentgudarna arga på mig... 

Hittills har jag hunnit gå assistent i två och ett halvt år plus gått på ett SW och två WW. Och jag lovar, överlever man att gå assistent på WW så överlever man allt annat. Årets SW i Norge var en überorganiserad och disciplinerad tillställning jämfört med årets WW. Och det säger inte så lite... Jag kan ju berätta lite om assistentandet nere i Frankrike, jag har för mig att jag har lovat att göra det :)

Så lite snabbt; Vi var instruerade att klä oss i blå kjol och vit skjorta. Tjejerna då alltså. Efter en hel del letande var outfiten inhandlad. På plats i lokalen lördag morgon fick vi en liten assistentgenomgång på engelska (hallelujah, inte franska!) och skickades sedan iväg att arbeta. Fast vi fick ingen frukost. Och det fanns inget kaffe. Ett bord uppdukat med kakor och fika av alla möjliga slag fanns i ett av rummen, men det blev vi skarpt tillsagda att vi INTE fick ta av, det vara bara till domarna. 

Vi slet som duktiga små djur i kaoset hela dagen, kämpandes för att få fram rätt katter till bedömningen, göra sig förstådd av utställare från typ Uzbekistan och på något vis hålla ordning på läget. När klockan började närma sig eftermiddag skulle slutligen de sista assistenterna få lunchpaus, men det visade sig att den mat som var avsedd för oss bestod av kallskurna korvskivor, ost och couscous, som dessutom var i princip slut. Den varma lunchmat som serverades till domarna fick vi aldrig se skymten av. När chefsassistenterna blev varse om att maten tagit slut bad de så hemskt mycket om ursäkt och lovade skärpning till nästa dag. Right...

Nästa dag började panelerna vid klockan tio och vi bar katter i fem timmar i sträck. En lunchpaus var inplanerad men eftersom arrangemanget var så kaotiskt och man låg långt efter tidsplanen körde man helt enkelt på. Vi lovades ordentlig middag efteråt när allt var slut, tills dess fick vi hålla oss till godo med mineralvatten... Känns ju väldigt bra i en WW-panel att assistenterna är mer eller mindre vimmelkantiga av mat- och kaffebrist!

Men naturligtvis var det väldigt roligt ändå att få bära så många olika fina katter i finalen, scenen var stor och publikhavet ännu större. Jag hade lyckan att få bära två stycken WW-vinnare, Lotta (Athlestones Unbelievable) och Tiger (Sandvretens Loch Lomond). När Lotta vann stod jag som ett mähä och fattade ingenting eftersom de naturligtvis rabblade allting på franska, men jag såg att Svenska gänget nere i publiken började skutta hysteriskt och när väl poletten trillade ner för mig var det nära att jag också började skutta.     Tiger var naturligtvis också döball att bära, jag och Johan bråkade in i det sista om vem som skulle ta upp honom, men det blev mest rättvist till slut att jag tog honom eftersom det slutade med att vi höll två vinnare var! Bra dealat där!   

Lotta stilar...

   Och fotas

Väntar in röster

   Vår uppfödning Nexus i panelen!

  Tiger-Tajm

   Showing off

   Vinner      

Naturligtvis är det häftigast att ta de Svenska katterna eftersom man känner ägarna och vet att de står på helspänn av nervositet någonstans. Jag fick även visa favoritsnigeln Ice-cream-crown-princess, som sneakade till sig hela 4 röster mot vinnarens 6! Det var en rysare! Varje gång en vinnare hade utsetts sprutades mängder av såpbubblor upp i luften och musik spelades. Ice råkade få ett gäng såpbubblor i ansiktet när vi skulle gå av scenen och sprattlade och hoppade till alldeles spasmig när dom gick sönder på henne. Stackars Ice!!!   

Så tillbaka till själva arrangemanget för oss assistenter då. Slutligen var panelerna över vid ungefär klockan 4-5, och ytterligare någon timme senare skeppades vi in i ett stort matrum där långbord var dukade och allt var flådigt. Vi fick slå oss ner, hälla upp vin åt oss och sallad serverades som förrätt. Mycket skön känsla, vi var hungriga och rejält matta efter hela dagens arbete. Glupskt äter vi upp salladen och väntar på själva maten. Och väntar. Och väntar lite till... Så kommer en av de chefsansvariga för hela arrangemanget in, alldeles blöt av tårar. Han mumlar saker på franska till en av chefassistenterna och ser allmänt förtvivlad ut. Sedan vänder han sig till oss alla och meddelar uppgivet på engelska: "I am so sorry, so sorry, but the restaurant is closed, the food is finished, there is nothing we can do, you will not get anything more to eat...". I den stunden tyckte jag mer synd om honom än vad jag orkade tänka på att jag var hungrig och inte hade fått någon mat på hela helgen som assistent. Men det är klart att det inte ska få vara så. I Bratislava 2009 må det ha varit kaotiskt, men vi fick trots allt mat..

Nåja, ett litet fint exempel på exakt hur det INTE ska gå till att gå assistent :-) Men vi fick 20 euro extra som tröst för att vi inte blivit omhändertagna på rätt sätt, så det blev 60 euro totalt för hela helgen. Men som alltid av dylika upplevelser blir man många roliga minnen och en erfarenhet rikare, och det är väl lite av grejen med WW... Har man inte fått testa sin stresstålighet och initiativförmåga som assistent tidigare får man det garanterat. Så räds icke, det är bara att slänga sig in i leken!   

Och så ses vi på måndag... Gulp...