Okej, som vi alla vet är det en hel del diskussioner om hur bengalens typ skall vara för att stämma överens med standarden. Det klassiska och av domarna mycket uppskattade huvudet med en svängd profil, runda linjer och en inte för lång (läs kort) nos är fortfarande det som premieras på utställning. Att domarna numera accepterar och till och med uppskattar avarter som Cooper är ett steg i rätt riktning, men det finns ändå en önskan att bibehålla de svängda nosryggarna hos många som dömer.

Annorlunda är det bland uppfödarna, som överlag och redan ganska tidigt varit överens om att man velat eftersträva den något vildare TICA-looken, om än i ett lite FIFE-anpassat format. Inte att förglömma gäller dock denna uppfattning främst de uppfödare som eftersträvar en look som stämmer överens med grundidén om ett bengalutseende och inte de som avlat för att tillfredsställa FIFE-domarnas önskemål. Dessa har naturligtvis aldrig ifrågasatt den premierade FIFE-typen utan glatt jobbat för att ta fram sådana katter.

Innan vi går vidare i den här diskussionen kanske vi ska reda ut begreppet FIFE-typ och vad det egentligen innebär. När jag pratar om FIFE-typ i det här inlägget handlar det inte om hur bengalen beskrivs i FIFEs standard, utan om hur majoriteten av FIFEs domarkår anser att bengalen skall se ut. Det är egentligen ingenting som är felformulerat i bengalstandarden i vårt Europeiska förbund, utan det är tolkningen utav den som skiljer uppfödare och domare åt. Ingen ändring kommer att ske i standarden så länge uppfödare ser utrymme för sin idealbengal i den.

För att återgå till vad jag pratar om som huvudsaklig skiljepunkt i uppfödares och domares åsikter gäller det bengalens huvud och profil; Det klassiska, runda och söta kontra en skarpare och vildare look? 

I FIFEs bengalstandard kan vi läsa följande rader om bengalens huvud (som för övrigt har 20 poäng): 

*Shape: Broad modified wedge, with rounded countours, longer than it is wide [...].

* Profile: Gently curved forehead to bridge, very slight concave curve of nose

* Nose: Large and wide, slightly puffed nose leather. Bridge of nose extends above the eyes.

Liten utvärdering av citaten ovan. Formen på bengalens huvud skall visserligen vara brett, men samtidigt längre än just brett. Det rymmer tolkningar med allt från en millimeter längre än brett huvud, till uppenbart och tydligt längre snok på en bengal, eftersom det inte sätts någon gräns på hur mycket längre än brett huvudet skall vara. För att citera en bengalkunnig domarelev, "How many points on the length of the head?"   Finns det underlag att anmärka på en bengals nos/huvudlängd? Uppenbarligen inte så länge huvudet inte är bredare är långt.

Sedan har vi en beskrivning av pannan; "Gently curved forehead to bridge", det vill säga pannan skall vara rundad mot nosryggen. Det står ingenstans att bengalen skall ha en rundad topp, vilket många bengaler med fotbollshuvuden har. Höjd i all ära och rundad forehead, men inte rund mitt på. Att jämföra med beskrivningen av Burman; Top of the head broad and with hight, wide between the ears and slightly rounded.

Sedan har vi kommit till den magiska omdiskuterade profilen, den som uppfödare vill ha i princip rak och domare gärna skulle trycka till så att de blev ännu mer böjda.

Faktum är att det i standarden står very slight concave curve. Om vi slår upp ordet slight får vi på engelska beskrivingen almost no or with at least some; very little. På svenska har vi alltså en profil som inte bara skall vara "nästan ingenting", utan dessutom väldigt nästan ingenting, om det nu kan fungera som en direktöversättning. Och en profil som har väldigt nästan ingen böj, är helt enkelt en profil som är det pyttelilla snäppet mjukare än spikrakt. Så fort det inte är rakt längre, är vi på Very slight, och då är det inte en viss mängd böj som efterlyses utan helt enkelt inte spikrakt; Allt annat är tillräckligt.

Fyra exempel på olika bengalprofiler. Variationen är stor.

Visst kan bengalerna variera rätt mycket i utseende men rasen är ännu ung och standarden är på vissa områden tolkningsbar. Alla rasstandarder som finns är mer eller mindre tolkningsbara och utveckling sker hela tiden. Vi måste passa på att påverka denna utveckling innan vi helt har rutat in oss på en modell av bengaler som ser ut som glada huskatter. Så länge profilerna överlag blir en aning rakare och noskuddarna bredare spelar det inte så stor roll om vi har korta eller längre ansiktetn hos bengalerna. Det är de söta, knäckta snip-nosarna som vi så småningom måste komma bort ifrån. Vi får ju inte glömma att bengalen trots allt har sitt urpsurng i ALCn och inte bara i pälsen skall se ut som en vildkatt.

Sneakpeak på das balklänning

Den lilla branden som pyrt i knutarna under april- och maj månad kan vid det här laget ersättas av ett rejält bål. Allting som ska fixas inför balen och studenten har legat och pressat och hänger fortfarande likt tunga snömoln som täcker solen där bakom. Min Balklänning är ännu inte upplagd, vilket är absolut nödvändigt för att jag ska kunna röra mig i den och inte bara stå som en prydnadsstaty i något hörn på Grand Hotel under balnatten. Frisör ska också bokas in till den 3'e juni då den stora dagen är.     

Till själva studenten tycks det vara ännu mer kaos, där håller jag i trådarna för det sent påtänkta klassflaket med en roll som ilsken pengaindrivande kronofogde från alla som ska med upp på lastbilen.   

Biljetter måste också införskaffas till efterfesterna och allt det praktiska ska gå genom. Till råga på allt blir det kattutställning helgen efter studenten, vilket blir en tämligen ny och spännande upplevelse   

Igår bar det äntligen av till första showen på en hel evighet. Vi reste kamratligt med Per och Sabina från S*Powerspots respektive S*Junglespots, vilket innebar att jag och Sabina kunde lämna uppgiften att hålla chaufför-mamma sällskap åt Per i framsätet medan vi kunde sova så sött i baksätet bland alla burar, tidig morgon som det ju var   

Som vanligt var jag assistent och hamnade för en gångs skull hos bengalerna (jag har en tendens att placeras hos kategori två   ) som gik hos Berta Nemcóva den här gången. Jag kunde alltså ha full koll på hur bedömningen gick och behövde inte snurra runt utan en aning om hur det går för den egna medhavda flocken    

Benglarna visade framfötterna och tog hem, ex1'or, BIV och nomineringar. Särskilt kul är det med Lemonpie (Lennon, Lemonen etc, kärt barn har många namn) som trots sitt kontroversiella huvud av någon anledning fortsätter att komma till finalerna. Det är lätt att glömma att Cooper i samma ålder mestadels åkte på ex 3- och ex 2-or, medan Lennon hittills har varit nominerad (och BIV två gånger) på alla sina svenska utställningar. Cooper fick ju dock i vuxen ålder ett mycket mer fifevänligt huvud, vilket Lennon antagligen aldrig helt kommer att få, men det är trots allt roligt att visa upp honom och låta domarna se och förvirras över något helt annorlunda   

Som oftast var det mycket trevliga människor på plats och inte minst i assistentgänget, vilket gör det till ett så roligt arbete! Jag fick också chansen att bära många snygga stjärnor och småstjärnor i panelen som uppförde sig exemplariskt! Så tack för en toppen, om än väldigt kylig, dag!

Du och jag Lemonpie!   

4-ever   

Den senaste trenden inom bengalträsket tycks vara banderoller. De hängs flitigt upp nedanför utställningsburarna i någon sorts kamp om vem som kan synas mest. Vad jag vet har vi också en på G till Kungsgarden, men till den fick inte jag något finger med i spelet utan mamma klickade ivrigt hem än innan jag hann säga flasklock. Istället har jag fått ägna mig åt att komponera en bild till en banderoll åt den mycket mer eftertänksamma (hehe) Gabi på Bella Pardus   Hoppas slutresultatet blir bra och inte en pixlig katastrof..

Imorgon blir det Dackekattens utställning, jag ska gå assistent hos Berta Nemcova som har treor. Det har varit ett långt uppehåll nu (känns det som) så det ska bli väldigt roligt att träffa alla igen! See ya there!

Bestod i en bit Almondy-tårta... Men hallå, hur ofta fyller brorsan år liksom? Bara att ta tillfället i akt!   

Den var för övrigt god, men daimtårtan är trots allt bättre!  

Idag planerar jag en resa till och från Spyken helt utan hjälpmedlet bil. Lite krångligt, vilket får mig att anse att det egentligen vore bättre att stanna hemma helt och hållet. Alla övriga människor på Spyken är nämligen lediga idag, utom en liten grupp esteter som piskats att jobba med Scenografin till musikalen. Jag råkar naturligtvis vara en av dem. Mina annars så skoltrogna vänner har av någon anledning fått för sig att de ska skolka, vilket innebär att jag kommer känna mig som ett totalt mongo som kommer dit ensam. Men wtf, mer fjäskpoäng till mig.   

Gotta see this! Jag kanske är störd men jag tycker att Charlies Youtube-videos är otroligt roliga...   

Min studentklänning inhandlades idag!  

Efter flera besök i stans butiker och köpcentrum vid olika tillfällen var jag lätt frustrerd över det uppenbart skrala utbudet på vita klänningar (jo, jag är traditionell när det kommer till färgen), men idag dök äntligen en trevlig liten sak upp på MQ. Ganska enkel men lite annorlunda modell som andades dansant ballerina, utan otäcka glansiga rosetter och dylikt som frodas som svampar på 90% av alla studentklänningar. Not my cup of tea...

Och dude, whats up with all the tubes? Det lilla vita hej-jag-tar-studenten-fodralet finns i varje klädaffär, billigt som dyrt, glansigt som glittrigt, fult som fint, men likt förbaskat är det en och samma modell; Ett vitt, axelbandslöst fodral. En tub. Jag känner att jag hoppar den...

Får det lov att vara en tub? Någon?

Vaknade och kände något ludet och lite stickigt mot mitt ben... Hann flyga upp i full fart med andan i halsen    innan jag upptckte att det inte var en köttätande tarantella som delade säng med mig utan en liten härva ludna piprensare... MÅSTE kattungarna lägga sina leksaker i min säng?